En förutsättning för yrkesinriktad rehabilitering som beviljas av pensionsanstalten är att den yrkesinriktade rehabiliteringen är ändamålsenlig. Bedömningen av ändamålsenlighet gäller både rätten till rehabilitering och åtgärderna inom arbetspensionsrehabiliteringen.
Arbetspensionsrehabiliteringen är ändamålsenlig om
- rehabiliteringen leder till att arbetstagarens eller företagarens hälsa blir sådan att han eller hon kan fortsätta arbeta
- arbetstagaren eller företagaren med hjälp av rehabiliteringen kan återvända till arbete och
- rehabiliteringen skjuter upp arbetstagarens eller företagarens pensionering och därmed sparar in pensionsutgifter.
Vid bedömningen av ändamålsenligheten beaktas sökandens
- sjukdom, lyte eller kroppsskada
- ålder
- yrke
- utbildning och tidigare sysselsättning och
- etablering i arbetslivet.
Ändamålsenligheten är en förutsättning för rätten till arbetspensionsrehabilitering
Bedömningen av ändamålsenligheten är en del av helhetsbedömningen av rätten till rehabilitering. Rätten till arbetspensionsrehabilitering, rehabiliteringsprogrammets innehåll och valet av en ändamålsenlig rehabiliteringsmetod ska studeras som en helhet.
Då pensionsanstalten bedömer rätten till arbetspensionsrehabilitering, bedömer den rehabiliteringens ändamålsenlighet på ett allmänt plan. Vid bedömningen av rehabiliteringens ändamålsenlighet fäster man avseende vid om det över huvud taget finns sådana former av arbetspensionsrehabilitering som kan hjälpa sökanden att fortsätta i arbetslivet och med vilka besparingar i pensionsutgiften uppnås.
Rehabiliteringsåtgärderna och rehabiliteringsplanen måste vara ändamålsenliga
Då pensionsanstalten bedömer rehabiliteringsplanen och ändamålsenligheten hos arbetspensionsrehabiliteringens former betonas rehabiliteringens kvalitet, innehåll och lämplighet med tanke på sökandens ålder, förutsättningar, funktionsförmåga och sociala situation.
Dessutom ska pensionsanstalten bedöma
- rehabiliteringsplanens sysselsättningseffekt
- sökandens intresse för den framtagna planen och
- de kostnader som planen medför i förhållande till den inbesparing av pensionsutgifter som kan förväntas.
Sjukdom, lyte eller kroppsskada
Sökandens sjukdom, handikapp eller skada inverkar på om arbetspensionsrehabiliteringen över huvud taget är ändamålsenlig. Om rehabiliteringsplanen och rehabiliteringsåtgärderna är ändamålsenliga, leder de trots sjukdomen till fortsatt arbete i ett yrke som är lämpligt med tanke på hälsan.
Rätt till rehabilitering
Då pensionsanstalten bedömer rätten till arbetspensionsrehabilitering, är rehabiliteringen ändamålsenlig då sökanden trots sjukdom kan fortsätta i arbetslivet i ett arbete som är lämpligt för hälsan.
Arbetspensionsrehabiliteringen är inte ändamålsenlig om sjukdomen är
- en framskridande sjukdom som sannolikt leder till invalidpensionering under de närmaste åren eller
- en sjukdom vars framskridande det är svårt att förutspå.
Om behandlingen av sjukdomen fortfarande pågår och det inte är möjligt att bedöma sjukdomens framskridande, kan pensionsanstalten inte bedöma risken för arbetsoförmåga. Om pensionsanstalten inte kan uppskatta sökandens risk för arbetsoförmåga, måste pensionsanstalten ge ett avslag på ansökan om rätt till rehabilitering. Pensionsanstalten ska i sitt beslut uppge att arbetspensionsrehabilitering kan sökas senare på nytt när det finns mera information att tillgå om sjukdomens framskridande och arbetspensionsrehabilitering är ändamålsenligt med tanke på hälsotillståndet.
Det är inte motiverat att stödja yrkesinriktad rehabilitering inom ramen för arbetspensionssystemet om arbetspensionsrehabiliteringen söks utgående från medicinska mål. Målet för arbetspensionsrehabiliteringen ska alltid vara fortsatt arbete i ett för hälsan lämpligt arbete eller återgång till det tidigare arbetet. Pensionsanstalten kan stödja återgången till arbetet endast genom rehabiliteringens former.
Yrkesinriktad rehabilitering är ändamålsenlig även då det bedöms att den som får invalidpension eller rehabiliteringsstöd har återhämtat sig så mycket att det kan anses realistiskt att med hjälp av rehabiliteringsåtgärder stödja återgången till arbetslivet, även om personen, trots återhämtningen, fortfarande riskerar att bli arbetsoförmögen.
Det är ändamålsenligt att bevilja en delinvalidpensionstagare arbetspensionsrehabilitering närmast i sådana fall, där det bedöms att hälsotillståndet har försvagats så mycket att pensionstagaren riskerar att bli pensionerad med full invalidpension, om han eller hon inte får yrkesinriktad rehabilitering.
Arbetspensionsrehabiliteringen är ändamålsenlig även i en situation där en person som får delinvalidpension med hjälp av rehabiliteringsmetoderna har möjlighet att återvända till heltidsarbete.
Rehabiliteringsplan och former av rehabilitering
När pensionsanstalten bedömer ändamålsenligheten av rehabiliteringsplanen och formerna av rehabilitering inverkar den sökandes sjukdom, lyte eller kroppsskada närmast på så sätt att den nya arbetsuppgiften ska vara lämplig för den sökandes resterande arbets- och funktionsförmåga.
Ålder, yrke och tidigare verksamhet
Sökandens ålder inverkar på om arbetspensionsrehabiliteringen över huvud taget är ändamålsenlig med tanke på fortsatt arbetsliv och på hurdan rehabilitering som är ändamålsenlig för sökanden.
Rätt till rehabilitering
Då pensionsanstalten bedömer rätten till arbetspensionsrehabilitering inverkar sökandens ålder på vilket slag av arbete bedömningen av risken för arbetsoförmåga gäller. Åldern bör beaktas när det gäller att bedöma betydelsen av exempelvis tidigare utbildning, utbildningsförutsättningarna och sysselsättningsmöjligheterna.
När äldre personer riskerar att bli arbetsoförmögna i sitt eget sedvanliga arbete eller yrke talar det mera för att rehabiliteringsåtgärder bör sättas in än om risken gäller unga personer.
När det är fråga om yngre personer eller personer som har utbildning eller arbetserfarenhet av olika slags uppgifter, bedöms risken för arbetsoförmåga förutom i förhållande till tidigare arbete även i förhållande till annat slags arbete, som man skäligen kan förutsätta att sökanden klarar av.
När man bedömer om rehabiliteringen är ändamålsenlig är principen den att man i mån av möjlighet drar nytta av den sökandes tidigare arbetserfarenhet och utbildning. Om sökanden redan har en sådan utbildning som gör det möjligt att få ett arbete eller fortsätta i ett arbete som lämpar sig bättre för hälsotillståndet, är arbetspensionsrehabilitering inte ändamålsenligt.
När man överväger om rehabilitering ska stödas beaktas det återstående yrkeslivets längd. I fråga om unga personer kan man således förbinda sig att stöda exempelvis en längre utbildningstid än i fråga om personer som väntas ha bara några år kvar i arbetslivet innan de går i pension.
Rehabiliteringsplan och former av rehabilitering
Då pensionsanstalten bedömer rehabiliteringsplanen och ändamålsenligheten av rehabiliteringsåtgärderna, beaktar pensionsanstalten sökandens ålder, tidigare utbildningsnivå och studiefärdigheter. Tidigare verksamhet har betydelse, speciellt när det är så länge sedan sökanden har fått sin yrkesutbildning att det inte längre går att dra nytta av den som sådan i den yrkesinriktade arbetspensionsrehabiliteringen. Åldern inverkar också på bedömningen av hur rehabiliteringen genomförs.
Besparingseffekt på pensionsutgifterna
Arbetspensionsrehabiliteringen ska spara pensionsutgifter. Inbesparingen av pensionsutgiften uppskattas både vid bedömningen av rätten till rehabilitering och vid valet av en ändamålsenlig rehabiliteringsform.
Då pensionsanstalten uppskattar besparingen av pensionsutgiften, beaktas följande frågor:
- Hindrar arbetspensionsrehabiliteringen invalidpensionering?
- Senareläggs invalidpensioneringen åtminstone så att rehabiliteringsprogrammet kan anses ha återbetalat sig själv?
- Kan en arbetstagare med delinvalidpension fortsätta i arbetslivet så att pensionen inte ändras till invalidpension eller senareläggs en full invalidpensionering med hjälp av rehabilitering?
- Kan en arbetstagare eller företagare som får full invalidpension fortsätta i arbetslivet så att pensionen ändras till delinvalidpension?
Rätt till rehabilitering
Då pensionsanstalten bedömer rätten till arbetspensionsrehabilitering, bedöms inbesparingen av pensionsutgiften på en allmän nivå. Vid bedömningen beaktar pensionsanstalten beloppet av den invalidpension som arbetspensionssystemet skulle bevilja, om personen blev arbetsoförmögen. Invalidpensionskostnaden jämförs med kostnaderna för rehabilitering.
Rehabiliteringsplan och former av rehabilitering
Då pensionsanstalten uppskattar inbesparingar av pensionsutgifterna med tanke på rehabiliteringsplanen och rehabiliteringsåtgärderna, beaktar man vid bedömningen rehabiliteringsprogrammets kostnader jämfört med den pensionsutgift som sparas in.
Exempel: En 61-årig person framlägger en rehabiliteringsplan med två års utbildning
Pensionsanstalten anser att en utbildning på två år inte är en ändamålsenlig form av arbetspensionsrehabilitering eftersom den sökande redan innan utbildningsprogrammet slutar uppnår ålderspensionsåldern. Kostnaderna för rehabiliteringsprogrammet skulle vara oskäliga i jämförelse med den inbesparade pensionsutgiften.
Tillsammans med den som ska genomgå rehabilitering kommer man fram till en rehabiliteringsplan, i vilken arbetstagaren fortsätter på sin egen arbetsplats med uppgifter som lämpar sig för hälsotillståndet. Arbetspensionsrehabiliteringens åtgärd är arbetsprövning på 3 månader.
Etablering i arbetslivet
Det är ändamålsenligt att ordna yrkesinriktad rehabilitering som arbetspensionsrehabilitering när sökanden är etablerad i arbetslivet och kontakten till arbetslivet inte har avbrutits.
Etablering i arbetslivet betyder att
- rehabiliteringssökanden har tjänat in arbetspensionsskydd rätt länge och
- kontakten till arbetslivet inte är avbruten.
Av sökanden krävs inte att yrkesbanan är oavbruten och det har inte ställts något exakt krav på den sammanlagda tiden i arbete som ska beskriva etableringen. Arbete som har försäkrats i andra EU-länder kan också beaktas när man bedömer arbetshistoriens längd och etableringen i arbetslivet.
Pensionsanstalten utreder arbetshistorien utomlands närmare endast i de situationer i vilka arbetshistorien i Finland inte räcker till för att påvisa att sökanden är etablerad i arbetslivet.
I de fall där yrkesbanan utomlands är lång, kan rehabiliteringspenningen enligt arbetspensionslagarna bli mycket liten. I sådana fall är det ändamålsenligt att vid behov i samråd med Folkpensionsanstalten reda ut vem som ska genomföra den yrkesinriktade rehabiliteringen.
Pensionsanstalten kan be sökanden om närmare uppgifter om arbete utomlands till exempel med ”Bilaga U, arbete och bosättning utomlands” (Etk/Kela 7110r).
För att rehabiliteringsärendet ska kunna behandlas utan dröjsmål behöver arbetshistorien utomlands inte redas ut, om den sökandes arbete i Finland räcker för att påvisa etablering i arbetslivet.
Enbart det faktum att kravet på inkomst för återstående tid uppfylls räcker inte i sig som bevis på att sökanden är etablerad i arbetslivet. Om det redan har gått över två år sedan arbetet upphörde, kan kontakten till arbetslivet allmänt anses vara avbruten och arbetspensionsrehabilitering är inte ändamålsenlig. Bedömningen av etableringen i arbetslivet ska ändå alltid basera sig på sökandens helhetssituation.
I motiveringen till ArPL 25 § konstateras att det i fråga om unga personer beaktas hur den unga personen har hunnit etablera sig i arbetslivet. Då beaktas hur många år den unga personen har tjänat in arbetspension på grundval av arbete.
Till exempel yrkesutbildade personer som inte fyllt 30 år behöver inte ha mer än ungefär fem års arbete bakom sig för att visa att han eller hon har etablerat sig på arbetsmarknaden. Om arbetet och inkomsterna som fåtts för det årligen är mycket låga, måste man alltid fall för fall överväga hur långt arbetsliv det är fråga om och hurdan nivå det är på den pensionstillväxt som personen har hunnit tjäna in och huruvida ett stöd av yrkesinriktad rehabilitering ger inbesparingar på pensionsutgiften.
Etableringen i arbetslivet är vanligtvis avbruten, om sökanden har varit arbetslös utan avbrott i två år innan ansökan om rehabilitering gjordes och vanligtvis också när sökanden redan har fått arbetslöshetsdagpenning för maximitiden (inkomstrelaterad dagpenning för 500 dagar).
I vissa fall kan det arbetsrättsliga anställningsförhållandet vara i kraft länge efter det att det egentliga arbetet har upphört. Också i sådana fall måste situationen bedömas som helhet liksom det när sökanden har arbetat senast. Till exempel löner som eventuellt har betalats när anställningen upphörde, såsom semesterersättningar, räcker inte som bevis på att personen fortfarande är etablerad i arbetslivet, om det i övrigt har gått en längre tid sedan arbetet upphörde.
Sökanden ska hänvisas till annan rehabilitering
Om rehabiliteringsansökan avslås på grund av en för kort arbetshistoria eller för att sökanden inte längre kan anses vara etablerad i arbetslivet, ska sökanden hänvisas till att reda ut sina möjligheter att få yrkesinriktad rehabilitering eller andra stödtjänster för att börja arbeta till exempel från FPA eller arbets- och näringsförvaltningen.