Olika former av arbete
Arbete som utförs i förvärvssyfte, alltså förvärvsarbete, försäkras enligt arbetspensionslagarna.
Arbete i ett anställningsförhållande (arbetsavtalsförhållande eller tjänsteförhållande) är osjälvständigt förvärvsarbete. Osjälvständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller anställningsförhållanden.
Arbete som företagare är självständigt förvärvsarbete. Självständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller företagare.
Man kan också arbeta i annat är förvärvssyfte. Sådant arbete är t.ex.
- talkoarbete, grannhjälp
- fritidsaktivitet
- förtroendeuppdrag
- arbetspraktik.
Arbetspensionslagarna gäller inte arbete som inte utförs i förvärvssyfte.
Sedvanlig fritidsaktivitet och arbete i samband med den står utanför arbetsavtalslagens tillämpningsområde.
Som sedvanlig fritidsaktivitet betraktas enligt detaljmotiveringen till arbetsavtalslagen (RP 157/2000 rd) bl.a. frivillig handledning av barn och unga inom idrottsföreningar och även annat arbete inom motsvarande föreningsverksamhet, som inte utförs i förvärvssyfte.
Det är kännetecknande för arbete inom sedvanliga fritidsaktiviteter att det inte utförs i förvärvssyfte. Vederlaget för arbetet är vanligtvis litet och har karaktären av kostnadsersättning. När det i samband med sedvanliga fritidsaktiviteter betalas kostnadsersättningar för faktiska kostnader till den som utför arbete, betyder inte ens en större ersättning i sig att det är fråga om ett anställningsförhållande.
Gränsdragningen mellan sedvanlig fritidsaktivitet och ett anställningsförhållande görs genom att granska om arbetet uppfyller kännetecknen för ett anställningsförhållande. Då fäster man uppmärksamhet vid bl.a. om
- arbetet utförs för verksamhetsarrangörens räkning
- arrangören får ekonomisk nytta av verksamheten
- arrangören leder och övervakar verksamheten för att uppnå ett ekonomiskt resultat
- den som utför arbetet gör det i förvärvssyfte.
Kännetecken för ett anställningsförhållande
Vid tillämpningen av arbetsavtalslagen används arbetsavtalslagens arbetsavtalsbegrepp. Ett anställningsförhållande definieras enligt kännetecknen för ett arbetsavtal.
Kännetecknen för ett anställningsförhållande är
- ett avtal
- att den anställda utför arbetet personligen
- mot vederlag
- för arbetsgivarens räkning
- under arbetsgivarens ledning och övervakning.
Kännetecknen för ett arbetsavtal är tvingande lagstiftning
Begreppet arbetsavtal i arbetsavtalslagen är tvingande rätt. Anställningens existens avgörs utgående från om kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylls av det faktiska utförandet av arbetet.
Parterna i ett avtal om utförande av arbete kan till exempel inte på ett sätt som avviker från lagen och som är bindande för pensionsanstalten avtala om
- huvuvida det handlar om ett anställningsförhållande
- vilken arbetspensionslag som tillämpas på arbetet
- att en prestation (t.ex. resultatpremie) som betalas på basis av arbete som utförts i ett anställningsförhållande och som ingår i den pensionsgrundande arbetsinkomsten inte beaktas när pensionen och arbetspensionsförsäkringsavgifterna fastställs.
Arbetsavtal är fritt formade avtal
Att göra upp ett arbetsavtal förutsätter ingen särskild form för avtalet.
Ett arbetsavtal kan ingås
- muntligt
- skriftligt
- elektroniskt.
Ett arbetsavtal kan också uppkomma tyst när en arbetsgivare tillåter att en arbetstagare arbetar för arbets-givarens räkning, även om inget uttryckligt avtal har ingåtts.
Ett arbetsavtal kan också benämnas någonting annat än arbetsavtal.
Avtalets benämning är inte i sig avgörande vid bedömningen om det är fråga om ett arbetsavtal eller något annat avtal om utförande av arbete (t.ex. uppdrag).
För klarhetens skull är det bra att göra upp ett skriftligt arbetsavtal.
Personligt utförande av arbetet
I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet.
Även medlemmarna i ett arbetslag förbinder sig att utföra arbetet personligen. Ett arbetsavtal uppstår mellan varje medlem i arbetslaget och arbetstagaren,
Arbete mot vederlag
Enligt arbetsavtalet utförs arbete i förvärvssyfte mot lön eller annat vederlag.
Vederlaget kan bestå av olika prestationer. Vederlaget kan t.ex. vara
- penninglön
- naturaförmåner
- förmåner enligt belöningssystem (t.ex. resultatpremie, aktiepremie).
Som pensionsgrundande arbetsinkomst betraktas i regel alla sådana prestationer som arbetsgivaren betalar arbetstagaren som vederlag för arbete som utförts enligt arbetsavtalet.
Vederlaget kan också betalas av någon annan än arbetsgivaren (t.ex. serviceavgifter, lönegaranti)
Arbete för arbetsgivarens räkning
Genom arbetsavtalet förbinder arbetstagaren sig att arbeta för arbetsgivarens räkning. Nyttan av arbetsprestationen (arbetets ekonomiska resultat eller arbetets värde) kommer direkt arbetsgivaren till godo.
Den lön som arbetstagaren får är inte direkt nytta av arbetet som avses här utan vederlag för arbetet.
Arbetet utförs under arbetsgivarens ledning och övervakning (direktionsrätt)
I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren rätt att leda och övervaka arbetet, dvs. direktionsrätt. Arbetsgivaren ska ha rätt att både leda och övervaka för att det ska handla om den direktionsrätt som ingår i ett anställningsförhållande.
Arbetsgivaren har rätt att bestämma bl.a.
- vilket arbete som ska utföras
- var arbetet ska utföras
- när arbetet ska utföras
- hur arbetet ska utföras.
Arbetsgivaren har också rätt att övervaka att arbetet görs enligt de bestämmelser som getts.
Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet är i praktiken det viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande när man bedömer om ett arbete utförs i ett anställningsförhållande eller något annat förhållande (t.ex. uppdragsförhållande). Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet innebär att arbetstagaren står i en osjälvständig ställning i förhållande till arbetsgivaren. Arbetsgivaren har i sista hand beslutanderätten i frågor som gäller arbetet och rätt att leda och övervaka arbetet.
Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten (t.ex. fabriksarbete, planeringsarbete). Arbetsgivaren förutsätts inte nödvändigtvis konkret utöva sin makt att leda och övervaka arbetet.
Drag hos företagarverksamhet
Med företagare enligt FöPL avses en person som förvärvsarbetar, men som inte utför arbetet i ett anställnings- eller tjänsteförhållande eller i ett annat offentligrättsligt förhållande.
När det bedöms om en person är en företagare enligt FöPL, kan de genom rätts- och beskattningspraxis etablerade kännetecknande dragen för företagarverksamhet tas som hjälp. Drag som kännetecknar självständig yrkesutövning är bl.a.
- förvärvssyfte
- självständighet
- företagarrisk
- att verksamheten är allmän, offentlig och omfattande.
Alla ovan nämnda drag som kännetecknar företagarverksamhet behöver inte förekomma samtidigt. Det viktiga är att en företagare arbetar i förvärvssyfte för sin egen räkning och självständigt i en sådan utsträckning att han eller hon inte är underställd en arbetsgivares rätt att leda och övervaka arbetet såsom i ett anställningsförhållande.
Att ett förhållande som gäller utförande av arbete inte kan verifieras som ett anställningsförhållande innebär inte automatiskt att det är fråga om företagarverksamhet. Om det emellertid handlar om arbete som utförs i förvärssyfte, utgår man vid tillämpningen av arbetspensionslagarna från att det är företagarverksamhet.
Förvärvssyfte och företagarrisk
Man bedriver företagarverksamhet i förvärvssyfte. Företagaren bär risken för att verkesamheten generar förvärvsinkomster och att företagaren får företagarvinst av verksamheten.
Tecken på företagarskap och företagarrisk är att ersättningen för arbetet bestäms utifrån resultatet av det färdiga arbetet, i synnerhet om betalningen av ersättning är beroende av om uppdragsgivaren godkänner arbetet. En företagare kan också vara skyldig att rätta till arbetet på egen bekostnad.
Ett typiskt drag hos företagarverksamhet är investering av kapital i verksamheten (t.ex. lokaliteter, maski-ner, material och avlöning av arbetskraft).
En betydande kapitalinsats är ofta en omständighet som starkt tyder på företagarverksamhet. Betydelsen av investerat kapital kan variera mellan olika branscher. Personer som allmänt erbjuder tjänster som bygger på deras egen yrkeskunskap (t.ex. läkare) kan vara företagare utan en betydande kapitalinsats. Då kan t.ex. flera samtidiga uppdrag tyda på att verksamheten är företagarmässig. Även offentlig verksamhet och t.ex. annonsering om tjänsterna tyder på företagarverksamhet.
I företagarskap ingår en risk att förlora kapital.
Företagarens självständighet i relation till den som låter utföra arbetet
Av central betydelse vid gränsdragningen mellan anställning och företagarskap är om företagaren är självständig i relation till den som låter utföra arbete. En företagare är inte underställd arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet (direktionsrätt) såsom i ett anställningsförhållande. En företagare kan i regel själv beslut om bl.a.
- hurdana arbeten han eller hon utför
- om han eller hon åtar sig ett arbete
- hur många uppdragsgivare han eller hon har
- hur han eller hon prissätter sitt arbete.
Utgångspunkten är att företagaren också själv beslutar hur arbetet i praktiken ska utföras inom ramarna för uppdraget eller avtalet med den som låter utföra arbetet.
Den som låter utföra arbetet kan ge företagaren bestämmelser om arbetet. Den som låter utföra arbetet och företagaren avtalar om uppdragets innehåll. Uppdragsgivaren kan också ge företagaren anvisningar om hur uppdraget ska genomföras. Då är det inte fråga om arbetsgivarens direktionsrätt, utan om en allmän rätt för uppdragsgivaren eller beställaren att styra arbetet, vilket i praktiken kan ske till och med mycket konkret och detaljerat.
Verksamheten är omfattande, allmänt och offentligt
I lagarna om pension för företagare fastställs kriterier om bl.a. företagararbetets varaktighet och värdet av företagarens arbetsinsats. De innehåller inte kriterier som gäller hur allmän, omfattande eller offentlig företagarverksamheten är.
När man definierar om en person betraktas som företagare enligt lagarna om pension för företagare, kan man vid helhetsbedömningen fästa uppmärksamhet vid om verksamheten är företagarmässig och etabl-rad.
Som ett företagarmässigt drag kan betraktas t.ex. att personen självständigt erbjuder sina tjänster och meddelar offentligt hurdana arbetsprestationer man kan beställa av honom eller henne. Att verksamheten är etablerad utåt kan avspeglas t.ex. av att beställningar och fakturering sköts genom ett bolag.
Avtal om arbetet
Det är typiskt för arbete i egenskap av företagare att avtalet om arbetet i fråga om
- benämning
- ordalydelse
- terminologi
- avtalsvillkor
tydligt är något annat än ett arbetsavtal.
Av avtalet kan man ofta dra slutsatsen att parterna uttryckligen har haft som avsikt att fastställa villkoren för annat än arbete i ett anställningsförhållande.
Benämningen på avtalet om arbetet är i sig inte avgörande när man bedömer om det är fråga om arbete i egenskap av företagare enligt arbetspensionslagarna eller i egenskap av anställd. Förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagare) bedöms utifrån de faktiska omständigheterna kring arbetet.
För klarhetens skull är det bra att ingå ett skriftligt avtal om arbetet
Annat som tyder på företagarverksamhet
Vid bedömning av huruvida de grundläggande dragen hos företagarverksamhet (förvärvssyfte, självständighet, företagarverksamhet och bl.a. hur allmän verksamheten är) kan uppmärksamhet fästas bl.a. vid
- det konkreta sättet att utföra arbetet
- avlöningen
- antalet uppdrag
- uppdragsgivarens rätt att styra arbetet.
Omständigheter kring det konkreta sättet att utföra arbetet är bl.a. följande:
- den som utför arbetet har ingen skyldighet att göra det personligen, utan har rätt att anliga biträden och vikarier utan att höra den som låter utföra arbetet
- den som utför arbetet får själv bestämma om sin arbetstid
- den som utför arbetet skaffa själv sina arbetsredskap och de anläggningar och material som behövs för arbetet
- den som utför arbetet gör det i sina egna lokaliteter som han eller hon utrustat för verksamheten
- den som utför arbetet har ett eget försäljningslager
- sättet att utföra arbetet avviker från det som anställda hos den som låter utföra arbetet har.
Omständigheter kring avlöningen är bl.a.:
- den som utför arbetet får en ersättning för det färdiga resultatet av arbetet (rättelse av fel på egen bekostnad)
- ersättningen betalas utgående från resultatet av arbetet, t.ex. som styckeersättning eller enligt faktura
- kostnader ersätts inte separat
- ersättningen innehåller inte ersättning för semester och övertid
- i ersättningen beaktas företagarens pensions- och olycksfallsförsäkringsavgifter kalkylmässigt
- ersättningen bestäms på andra grunder än för anställda hos den som låter utföra arbetet eller för anställda i allmänhet
- i vilken grad den som utför arbetet är ekonomiskt beroende av arbetstillfällen som den som låter utföra arbetet erbjuder.
Omständigheter kring antalet uppdrag är bl.a.:
- flera samtidiga uppdrag
- flera uppdrag i följd av olika beställare
- det finns inte avtal som begränsar arbete åt andra uppdragsgivare.
Omständigheter kring uppdragsgivarens rätt att styra arbetet är bl.a.:
- den som låter utföra arbetet har inte rätt att fast styra arbetet, kontakterna mellan den som låter utföra arbetet och den som utför det är inte täta
- den som utför arbetet har rätt att själv besluta om hur arbetet ordnas och organiseras i praktiken.
Vid helhetsbedömningen kan man också beakta
• försäkringar som tecknats för verksamheten
• anmälningar om verksamheten till myndigheterna.
Försäkringar och anmälningar visar inte i sig att personen arbetar som en företagare enligt lagarna om pension för företagare. Situationen bedöms som en helhet utifrån de faktiska omständigheterna.
Omständigheter kring försäkringar och anmälningar är bl.a.
- anskaffning av näringstillstånd
- anmälan till handelsregistret och näringsanmälan
- tidigare beskattningspraxis (om den skattskyldiga har deklarerat sina inkomster som näringsidkare)
- FöPL- eller LFöPL-försäkring
- verksamhet i bolagsform
- anmälan till förskottsuppbördsregistret
- momsskyldighet.
Gränsdragningen mellan en anställning och företagarverksamhet görs utifrån en helhetsbedömning
Gränsdragningen mellan en anställning och företagarverksamhet görs utifrån en helhetsbedömning från fall till fall.
Varje förhållande som gäller utförande av arbete granskas för sig när man fastställer
- förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagarverksamhet, annat förhållande)
- ställningen för den som utför arbetet
- ställningen för den som låter utföra arbetet
- skyldigheten att ordna arbetspensionsförsäkring.
Työnsuorittaja voi tehdä työtä työsuhteisena työntekijänä, yrittäjäeläkelakien tarkoittamana yrittäjänä tai muussa työntekosuhteessa (esim. tavanomaisen harrastetoiminnan parissa). Vastaavasti työnteettäjä voi olla työsuhteessa työtä tekevän työntekijän työnantaja tai esimerkiksi yrittäjänä työskentelevän henkilön toimeksiantaja tai muu työnteettäjä.
Työsuhteen olemassaolo sekä työnantajan ja työntekijän aseman syntyminen edellyttää työsuhteen tunnusmerkkien täyttymistä.
Työnantajalla on velvollisuus järjestää työntekijälleen lakisääteinen työeläketurva asianomaisen työsuhde-eläkelain mukaan. Yrittäjä vastaa itse työeläkevakuuttamisestaan.
Vid helhetsbedömningen beaktas bl.a.
- avtalet om utförande av arbete
- parternas avsikt
- omständigheterna kring arbetet
- faktorer som gäller fullgörandet av avtalet.
Ett förhållande som gäller utförande av arbete har ofta drag som tyder både på en anställning och på företagararbete. Om det handlar om ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet avgörs genom en helhetsbedömning. Det viktiga är att bedöma, om den som utför arbetet arbetar i sådana omständigheter och på sådana villkor att han eller hon är i en osjälvständig ställning gentemot den som låter utföra arbetet och under dennas ledning och övervakning såsom i ett anställningsförhållande.
När det inte har ingåtts något skriftligt avtal om arbetet eller det efteråt uppstår oklarheter om avtalets innebörd, fäster man vid helhetsbedömningen uppmärksamhet vid den faktiska ledningen och övervakningen av arbetet. Konkreta bestämmelser och övervakningsåtgärder som gäller arbetet kan vara ett tecken på arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet som ingår i ett anställningsförhållande.
I helhetsbedömningen beaktas arbetets natur och det faktum att arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten. Det kan t.ex. finnas mer detaljerade instruktioner om fabriksarbete i ett anställningsförhållande än om planerings- eller sakkunnigarbete i ett anställningsförhållande. Å andra sidan kan en uppdragsgivare också ge en företagare rätt noggranna anvisningar om hur uppdraget ska genomföras.
Parternas likadana uppfattningar spelar en roll, i synnerhet om de överensstämmer med avtalet och arbetet och de faktiska omständigheterna kring arbetet.
Hur vederlaget eller ersättningen för arbetet beskattas kan beaktas vid helhetsbedömningen. Beskattningen avgör inte sig om betalningen vid tillämpningen av arbetspensionslagarna betraktas som vederlag för arbete i ett anställningsförhållande.
Frilansar
Användningen av benämningen frilans varierar. En frilans kan uppfattas som en egenföretagare eller t.ex. en person som är anställd hos flera arbetsgivare.
Av benämningen frilans eller beskattningen av inkomsterna av frilansarbete som sådana kan man inte sluta sig till om personen omfattas av lagarna om pension för arbetstagare eller lagarna om pension för företagare.
Arbetspensionsförsäkringen för varje förhållande för utförande av arbete avgörs från fall till fall utifrån de faktiska omständigheterna. Olika arbeten kan behöva försäkras enligt olika arbetspensionslagar. Det är t.ex. möjligt att en person samtidigt är anställd hos en arbetsgivare och står i ett uppdragsförhållande till en annan uppdragsgivare. Även förhållanden för utförande av arbete som följer på varandra kan omfattas av olika arbetspensionslagar.
Tillämpning av FöPL förutsätter inte att den som utför arbetet har ett företag eller en firma för sin verksamhet. Frilansar som förvärvsarbetar men inte i ett anställningsförhållande kan vara företagare enligt FöPL.
Uthyrning och förmedling av arbetskraft
Med uthyrning av arbetskraft avses ett avtalsbaserat arrangemang där ett personaluthyrningsföretag (bemanningsföretag) ställer sin arbetstagare på viss tid till kundföretagets (användarföretagets) förfogande på villkor som det avtalats om i personaluthyrningsavtalet. Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget finns ett avtalsförhållande som möjliggör arrangemanget. Arbetstagarens anställningsförhållande till bemanningsföretaget består under arrangemanget. Bemanningsföretaget är (den uthyrda) arbetstagarens arbetsgivare.
Vid förmedling av arbete eller arbetskraft finns det inget anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och den som förmedlar arbetet. Det kan uppstå ett anställningsförhållande mellan den som behöver arbetskraft och den som utför arbetet.
Löneutbetalning och fakturering
Löneutbetalning är arbetsgivarens skyldighet i ett anställningsförhållande. Enbart löneutbetalning medför dock inte i sig en arbetsgivarställning. Lönen kan utbetalas för arbetsgivarens räkning av en ställföreträdande utbetalare (t.ex. i lönegarantifall). Inom en koncern kan lönen eller en del av den betalas till en arbetstagare av någon annan eller ur någon annans medel än arbetsgivaren. Den ställföreträdande utbetalaren är inte arbetsgivare.
Skötseln av fakturering eller bokföring som hänför sig till arbetet är inte heller i sig ett tecken på arbetsgivarställning. Det kan t.ex. vara fråga om en tjänst som arbetsgivaren köper av en utomstående. Det kan också vara en tjänst som en företagare själv köper. Då är tjänsteleverantören inte arbetsgivare.
När flera parter är inblandade i utförandet av ett arbete, ska alla parters ställning definieras så att arbetspensionsförsäkringen och de rättigheter och skyldigheter som hänför sig till den riktas rätt.