Arbetspensionsrehabilitering är alltid yrkesinriktad rehabilitering. Innan arbetspensionsrehabiliteringen inleds ska den som ansöker om rehabilitering ha en rehabiliteringsplan.
Arbetspensionsrehabiliteringens metoder är
- rehabilitering på arbetsplatsen, dvs. arbetsprövning och arbetsträning
- utbildning som leder till arbete eller yrke
- näringsunderstöd - stöd för att inleda eller fortsätta med näringsverksamhet
- ersättning för kostnader som orsakats av rehabiliteringens behövliga och nödvändiga kostnader.
Val av metod baserar sig på prövning från fall till fall
Den lista av arbetspensionsrehabiliteringsmetoder som nämns i lagen är inte uttömmande. Rehabiliteringens metoder och vad som anses vara ändamålsenlig arbetspensionsrehabilitering baserar sig på prövning från fall till fall.
Arbetsprövning och arbetsträning sker på den egna arbetsplatsen eller på någon annan arbetsplats. Rehabilitering som sker på arbetsplatsen kallas för rehabilitering på arbetsplatsen.
Om de arbetsplatsinriktade rehabiliteringsmetoderna inte leder till att klienten kan fortsätta i uppgifter som är lämpliga med tanke på hälsotillståndet, kan arbetspensionsrehabiliteringen genomföras i form av utbildning som leder till ett arbete eller ett yrke.
Näringsstöd är ett räntefritt lån eller lågräntelån eller understöd som är avsett för dem som vill starta ett eget företag, ändra företagarverksamheten eller etablera sig som yrkesutövare.
Ersättning för kostnader är t.ex. ersättning för studiematerial i anslutning till arbetspensionsrehabilitering.
Rådgivning och vägledning
Rehabiliteringsexperterna erbjuder både allmän rådgivning och detaljerad information om och vägledning till yrkesinriktad rehabilitering. Rådgivningen riktar sig till försäkrade, arbetsgivare samt det övriga rehabiliteringsnätverket i frågor som gäller rehabilitering inom arbetspensionssystemet.
Under de olika skedena av ärendets behandling ger rehabiliteringsexperterna råd och vägledning till rehabiliteringsklienten vid planeringen av ett lämpligt rehabiliteringsprogram samt ordnar finansieringen av rehabiliteringsåtgärderna med medel från arbetspensionsrehabiliteringen. Vid behov diskuterar rehabiliteringsexperten med klientens samtycke med företrädarna för arbetsgivarens företagshälsovård och personaladministration om rehabiliteringsklientens risk för arbetsoförmåga samt diskuterar hur rehabiliteringsprogrammen på arbetsplatsen ska planeras, genomföras och bedömas.
Olika alternativ kan också diskuteras med bl.a. Folkpensionsanstalten, arbets- och näringsbyråerna, läroinrättningar och privata rehabiliteringsproducenter.
Rehabiliteringsexperterna ser också till att rehabiliteringsprogrammen framskrider och genomförs. På det sättet får rehabiliteringsklienten stöd för att fullfölja rehabiliteringsprogrammet, så att klienten sedan ska kunna fortsätta i arbetslivet i uppgifter som är lämpliga med tanke på funktionsförmågan.
Arbetsplatsrehabilitering en primär metod inom arbetspensionsrehabilitering
Arbetsplatsrehabilitering är en primär metod inom arbetspensionsrehabilitering. Om arbetstagarens anställning är i kraft utreds först möjligheterna till nyarrangemang på sökandens egen arbetsplats.
Om det inte går att finna ett sådant arbete på den egna arbetsplatsen eller hos arbetsgivaren som utgör en mindre risk för arbetsoförmåga, utreds den försäkrades möjligheter att få arbete på annat håll.
Om de arbetsplatsinriktade rehabiliteringsåtgärderna inte leder till att sökanden kan fortsätta i ett arbete som är lämpligt med tanke på hälsotillståndet, utreder man som sista alternativ möjligheterna till omskolning.
Arbetsprövning och arbetsträning
Arbetsprövning och arbetsträning är arbetspensionsrehabiliteringsmetoder som används som stöd vid återgång till förvärvsarbete. Målet är alltid att göra det möjligt att fortsätta förvärvsarbeta och ta till vara tidigare yrkeskompetens och arbetserfarenhet i uppgifter som är lämpliga med hänsyn till arbetsförmågan.
Om rehabiliteringsklienten har en gällande anställning, utreder man först klientens möjligheter att få lämpligare arbetsuppgifter på arbetsplatsen eller möjligheter till omläggning av arbetet. Planen för rehabiliteringen läggs vanligen upp i samråd med sökanden, arbetsplatsens företrädare och företagshälsovården.
I allmänhet börjar rehabiliteringen på arbetsplatsen med arbetsprövning som vid behov kan fortsätta som arbetsträning. Målsättningarna varierar från fall till fall.
Arbetsprövningens och arbetsträningens längd bedöms från fall till fall i samråd med klienten. Arbetsprövningsperioden pågår vanligtvis några månader, men kan vid behov fortsätta som arbetsträning.
Ett skriftligt avtal ingås om arbetsprövningen och arbetsträningen.
Vid överläggningarna om rehabilitering på arbetsplatsen avtalar man om
- hur den handledning som klienten behöver ska ordnas
- hur rehabiliteringen ska följas upp och
- vem som fungerar som kontaktperson.
Chefen på arbetsplatsen kan fungera som handledare och kontaktperson, men oftast deltar företagshälsovårdens företrädare i uppföljningen av hur rehabiliteringen framskrider. I vissa fall, till exempel när klienten inte har en gällande anställning, kan pensionsanstalten skaffa och bekosta tjänster från rehabiliteringsproducenterna för att ordna arbetsprövning eller följa upp rehabiliteringen.
Efter avslutad rehabilitering begäras i allmänhet en bedömning av arbetsgivaren och rehabiliteringsklienten av hur rehabiliteringsprogrammet har förlöpt.
Arbetsprövning efter en period med arbetsoförmåga
Arbetsprövning ordnas också efter en lång sjukledighet. Arbetsprövning kan ordnas och bekostas när rehabiliteringsklienten är på väg tillbaka till sitt förvärvsarbete efter en period med arbetsoförmåga och det inte är säkert att klienten klarar av sitt arbete. Vid återgången till arbetet kan det behövas flexibilitet i arbetstiderna, möjlighet att arbeta som extra personal, tid att sätta sig in i de förändringar som skett under sjukfrånvaron osv.
Arbetstagaren kan börja arbeta efter en period med arbetsoförmåga med stöd av partiell sjukdagpenning i de fall där arbetstagaren har återfått sin arbetsförmåga i sådan grad att han eller hon kan arbeta på deltid.
FPA:s partiella sjukdagpenning beviljas i allmänhet för att stöda återgången i arbete efter korta sjukledigheter. Arbetspensionsrehabilitering kommer i fråga i de fall där risken för arbetsoförmåga är klart påvisbar och man vill stöda återgången i arbete efter en längre sjukledighet.
Om återgången i arbete stöds genom partiell sjukdagpenning, beviljas arbetspensionsrehabilitering inte för samma tid. Om partiell sjukdagpenning har beviljats för att stöda återgången i arbete, kan stödet fortsätta med hjälp av arbetspensionsrehabilitering, om rehabiliteringsklienten t.ex. behöver stöd för en längre tid för att kunna återgå till arbetsuppgifter som är lämpliga med tanke på hälsotillståndet.
Arbetsprövning i omplaceringssituationer
Arbetsprövning kan ordnas när klienten övergår till uppgifter som han eller hon inte har tidigare erfarenhet av. Under arbetsprövningen klarnar det om uppgifterna är lämpliga och på vilket sätt rehabiliteringsklienten behöver bygga upp sin yrkeskompetens för att klara av uppgifterna.
Arbetsprövning vid planeringen av omskolning
Med arbetsprövning kan man befästa omskolningsplaner. Genom att i praktiken prövar sig fram i de uppgifter som ingår i det planerade utbildningsområdet kan klienten bekanta sig med yrket och få en klarare bild av om det är lämpligt. I sådana fall är arbetsprövningen i allmänhet kortvarig och ingår som ett led i en mera omfattande rehabiliteringsplan.
Arbetsträning
Arbetsträning innebär att man med hjälp av ett individuellt anpassat program skaffar sig yrkesfärdigheter som behövs i arbetet. Vid sidan av de praktiska övningsuppgifterna kan arbetsträningen också inkludera teoretisk utbildning utanför arbetsplatsen. Arbetsträningen föregås vanligtvis av en period med arbetsprövning. Innan arbetsträningen inleds ska arbetsgivaren och rehabiliteringsklienten utarbeta ett fritt formulerat träningsprogram, som ska lämnas in till arbetspensionsanstalten.
Arbetsträning efter omskolning
Utgångspunkten är att rehabiliteringsklienten är arbetsförmögen efter omskolningen och får arbete på grund av utbildningen eller anmäler sig som arbetslös arbetssökande på arbets- och näringsbyrån.
Om det visar sig svårt att få arbete som motsvarar utbildningen, kan pensionsanstalten efter individuell prövning bekosta en period med arbetsträning efter omskolningen, för att på det sättet säkerställa klientens möjligheter att få arbete.
Utbildning som leder till arbete eller yrke
Pensionsanstalten kan stöda arbetspensionsrehabilitering i form av yrkesutbildning för ett nytt arbete. Omskolning är ändamålsenligt när
- arrangemangen på arbetsplatsen inte räcker till för att arbetstagaren, trots sina hälsobegränsningar, ska kunna fortsätta i sitt tidigare eller i ett liknande arbete eller
- det inte finns möjligheter att göra omställningar av arbetet.
Det nya utbildnings- och yrkesområdet ska vara lämpligt med tanke på klientens sjukdom. Det nya yrket ska göra det möjligt att fortsätta i arbetslivet så länge som möjligt och minska risken för arbetsoförmåga.
Att stödja grundutbildning ingår inte i arbetspensionssystemets uppgifter. Ibland kan det emellertid vara nödvändigt att komplettera grundutbildningen som ett led i helhetsplanen för klientens yrkesinriktade rehabilitering, för att utbildningen för ett yrke ska lyckas.
Speciellt när det är fråga om klienter som har en grundutbildning som är föråldrad, kan man stödja en förbättring av utbildningsnivån, för att klienten rimligtvis ska kunna klara av den egentliga yrkesutbildningen. Utgångspunkten är att man eftersträvar en utbildning som är på samma nivå som det sedvanliga yrket, men inom ett yrke som är lämpligare med tanke på hälsotillståndet. Men i vissa fall är det emellertid befogat att stödja utbildning som syftar till en lämpligare arbetsbild och som förutsätter att utbildningsnivån höjs.
Näringsunderstöd
Arbetspensionsrehabilitering kan beviljas i form av stöd för att inleda eller fortsätta med näringsverksamhet (näringsunderstöd). Näringsunderstödet är ett räntefritt lån eller lågräntelån eller understöd som är avsett för dem som vill starta ett eget företag, som vill genomföra ändringsarbeten eller etablera sig som yrkesutövare.
Innan näringsunderstöd beviljas utreder man personens företagaregenskaper och försäkrar man sig om företagsprojektets förutsättningar att lyckas. Dessutom ser man till att nyföretagaraspiranten har lämplig företagarutbildning.
Förutsättningar för näringsunderstöd
Stödet förutsätter att rehabiliteringsklienten anses ha möjligheter att få sin utkomst av antingen företagsverksamheten eller yrkesutövningen. För att företaget ska anses vila på en ekonomiskt sund bas, får näringsunderstödets andel av företagsprojektets totalfinansiering vara en tredjedel, dock högst hälften.
Helst ska den försäkrades egen, den utomstående finansieringens och näringsunderstödets andel av totalfinansieringen var för sig utgöra ungefär en tredjedel. För att få lån krävs det i allmänhet en bankgaranti eller någon annan godtagbar garanti.
Arbetsredskap och utrustning
Näringsunderstöd kan beviljas för att täcka anskaffningskostnaderna för arbetsredskap och maskiner som behövs för att utöva yrket. I beslutet om näringsunderstöd specificeras understödsmålet, beloppet och den tidpunkt inom vilken understödet kan betalas.
Utgångspunkten är att understödet betalas enligt de anskaffningsverifikat eller räkningar som klienten lämnat in och att anskaffningarna betalas under beslutets giltighetstid, dvs. under ca högst ett år från det att beslutet gavs.
Hjälpmedel och anläggningar
Utgångspunkten är att de hjälpmedel och –anläggningar som en person med nedsatt arbetsförmåga behöver i sitt arbete skaffas av arbetsgivaren och att de hjälpmedel och -anläggningar som en funktionshindrad studerande behöver för att klara av sina studier skaffas av läroinrättningen.
Folkpensionsanstalten bekostar för sin del hjälpmedel för personer med grav funktionsnedsättning.
Arbetsgivaren kan också, t.ex. via arbets- och näringsförvaltningen, få stöd för att bekosta en funktionshindrad arbetstagares hjälpmedel. Arbetsgivaren kan anvisas att reda ut möjligheterna att få stöd för specialarrangemang på arbetsplatsen som betalas av arbets- och näringsförvaltningen. Hjälpmedel bekostas också av kommunen med stöd av lagen om service och stöd på grund av handikapp samt av Folkpensionsanstalten.
Vanligtvis är det bara företagare som brukar få ersättning för hjälpmedel från arbetspensionssystemet. Om företagarens funktionshinder på grund av en skada eller sjukdom hindrar företagaren från att återgå till sitt tidigare arbete eller få ett nytt arbete utan den nödvändiga hjälputrustningen, kan anskaffningskostnaderna för sådan utrustning vid behov ersättas av arbetspensionssystemet.
Hjälpmedel som ersätts kan till exempel vara yrkesspecifik specialutrustning, såsom anordningar som underlättar körandet för en chaufför. Med hjälpmedel kan också jämställas ändringsarbeten i samband med placering och installering av arbetsmaskiner och deras styranläggningar.
I allmänhet ersätts kostnaderna för hjälpmedel endast till den del som de överstiger den nivå som vanligtvis krävs för arbetsskyddet. Villkoret är också att anläggningarnas anskaffningskostnader är skäliga.
Ersättning för kostnader
Rehabiliteringsklienten ersätts de nödvändiga kostnader som orsakas av arbetspensionsrehabiliteringen.
Sådana kostnader är till exempel studie- och resekostnader.
Kostnadsersättningarna bestäms enligt rekommendationerna av Arbetspensionsförsäkrarna Tela rf.
Rehabiliteringsplan
Innan arbetspensionsrehabiliteringen inleds ska den som ansöker om rehabilitering ha en rehabiliteringsplan.
Det finns inga speciella formkrav på rehabiliteringsplanen. Rehabiliteringsplanen finns vanligtvis i ansökan om rehabilitering, som bilaga till ansökan eller i läkarutlåtandet. Rehabiliteringsplanen kan vara färdig redan vid ansökan om arbetspensionsrehabilitering. Ofta krävs det att planen preciseras och kompletteras efter att ansökan om rehabilitering gjorts.
Den sökande ska uppvisa en rehabiliteringsplan till pensionsanstalten. Man kan ansöka om arbetspensionsrehabilitering även om rehabiliteringsplanen inte är klar i ansökningsskedet.
Om den sökande i ansökningsskedet inte framlägger en rehabiliteringsplan eller planen kräver precisering, ger pensionsanstalten ett förhandsbeslut om rätten till arbetspensionsrehabilitering. Pensionsanstalten ger ett beviljande förhandsbeslut om rätten till arbetspensionsrehabilitering, om villkoren för att bevilja arbetspensionsrehabilitering uppfylls.
Förhandsbeslutet om rätten till arbetspensionsrehabilitering är i kraft 9 månader från det att förhandsbeslutet har vunnit laga kraft.
Uppgörandet av rehabiliteringsplanen sker i dessa situationer under tiden som förhandsbeslutet är giltigt.
I rehabiliteringsplanen ska man svara till exempel på följande frågor:
- Vilket slag av yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder planerar rehabiliteringsklienten för att kunna återgå till eller kvarstå i arbetslivet?
- Vilken uppgift eller vilket yrke är satt som mål?
- Vilken är platsen där rehabiliteringsplanen kommer att genomföras?
- Vilken är den planerade tidtabellen?
- Vilka är sysselsättningsmöjligheterna?
Vid beredningen av rehabiliteringsplanen betonas sökandens egen aktivitet samt samarbetet mellan arbetsgivaren, pensionsanstalten och vid behov rehabiliteringsproducenterna. Pensionsanstaltens rehabiliteringsexpert ska vägleda och ge råd vid beredningen av rehabiliteringsplanen.
Utgångspunkten vid beredningen av planen är sökandens nuvarande arbete och/eller tidigare arbetserfarenhet och utbildning. Syftet med sökandens individuella rehabiliteringsplan är att få ett arbete eller ett yrke som är lämpligare med tanke på arbetsförmågan och som sökanden kan utföra i fortsättningen.
I första hand en plan för arbetsarrangemang
Vid planeringen av arbetspensionsrehabiliteringen är utgångspunkten de omläggningar som kan göras på rehabiliteringsklientens egen arbetsplats. Planeringen sker vanligtvis på arbetsplatsen i samråd med den sökande och arbetsgivaren. För det första utreds om sökanden kan fortsätta i sitt tidigare arbete med hjälp av arbetsprövning och omläggning av arbetet. Om detta inte är möjligt undersöker man om sökanden kan omplaceras i något annat arbete på den egna arbetsplatsen med hjälp av arbetsprövning och vid behov arbetsträning.
Om sökandens möjligheter att fortsätta i arbetet förutsätter tilläggsutbildning eller omskolning, utreder man om sökandens arbetsgivare kan erbjuda arbete som motsvarar den nya utbildningen.
Om den egna arbetsgivaren inte kan erbjuda lämpligt arbete ens med hjälp av yrkesinriktad tilläggsutbildning eller omskolning, bör man på förhand reda ut om sökanden efter planerad utbildning har möjligheter att få arbete.
Om arbetsgivaren inte har möjligheter till omläggning av arbete eller till arbete som lämpar sig för hälsotillståndet, söker man efter möjligheter till arbetsplatsbaserad rehabilitering på en ny arbetsplats. Även då anställningen redan upphört, är möjligheterna att återgå till arbete med hjälp av rehabilitering på arbetsplatsen utgångspunkten för planeringen.
Sökanden har inte lagt fram en ändamålsenlig plan i samband med ansökan
Oftast är sökandens framlagda rehabiliteringsplan och kraven på rehabiliteringsåtgärder ännu inte klarlagda i detalj i det skede då rätten till rehabilitering bedöms. Sökanden kan föreslå t.ex. flera alternativa tillvägagångssätt för att genomföra rehabiliteringen. I synnerhet i sådana fall accentueras kontaktens betydelse mellan kunden och samarbetsparterna i rehabiliteringsärendet.
Om det i samband med ansökan inte har framlagts någon rehabiliteringsplan eller om den framlagda planen inte kan stödjas inom ramen för arbetspensionsrehabiliteringen, inleds beredningen av planen genom att en rehabiliteringsexpert på pensionsanstalten kontaktar sökanden.
Diskussionen ger en uppfattning om huruvida sökanden vill få sina möjligheter till rehabilitering utredda eller vill att rehabiliteringsplanen ändras, och samtidigt nås en överenskommelse om hur saken ska skötas. Om pensionsanstalten bedömer att den rehabiliteringsplan som fogats till ansökan inte är ändamålsenlig, försöker man i samråd med sökanden och rehabiliteringsplaneraren ta fram en lämpligare plan. Pensionsanstalten kan be sökanden att antingen komplettera den inlämnade planen eller lämna in en ny plan, som vid behov vidareutvecklas.
När det konstateras att sökanden har rätt till arbetspensionsrehabilitering, men planen tills vidare är ostrukturerad, är utgångspunkten den att man i samråd med sökanden kommer till ett slutresultat för rehabiliteringsplanen som tillfredsställer bägge parter. Målet är att sökanden, arbetsgivaren och andra nödvändiga samarbetsparter diskuterar ihärdigt sinsemellan tills en lämplig plan har tagit form.
I praktiken är det vanligt att det behövs ytterligare uppgifter om rehabiliteringsplanen innan beslut fattas. Pensionsanstalten skaffar uppgifterna av sökanden och oftast också av de instanser som varit med om att bereda planen.
Uppdrag till rehabiliteringsproducenterna eller arbets- och näringsförvaltningen
Om rehabiliteringssökanden inte kan fortsätta på sin arbetsplats, kan sökanden hänvisas till arbets- och näringsbyrån eller till en rehabiliteringsproducent, som utarbetar en rehabiliteringsplan, där målet är att sökanden ska kunna fortsätta i arbetslivet.
Pensionsanstalten kan skaffa tjänster i samband med utarbetandet av rehabiliteringsplanen, t.ex. från det arbetslivsinriktade servicenätverket eller av andra serviceproducenter.
Rehabiliteringssökanden kan anmäla sig till arbets- och näringsbyrån för att söka nytt arbete eller för att omsätta sina omskolningsplaner. Om arbetspensionsanstalten ber om ett utlåtande från arbets- och näringsbyrån om sökandens möjligheter att få arbete eller möjligheter till omskolning, yrkesintressen i samband med det, resurser och lämplighet, kommer pensionsanstalten överens med arbets- och näringsbyråns representant om uppdraget och ger en betalningsförbindelse.
Pensionsanstalten kan bekosta olika slags utredningar som uppdras åt rehabiliteringsproducenten, för att utarbeta en rehabiliteringsplan för rehabiliteringsklienten. I allmänhet skaffas utredningar när det behövs ytterligare utredningar, för att klarlägga möjligheterna till yrkesinriktad rehabilitering.
Undersökningarna kan bekostas endast i det fall att personen redan har konstaterad rätt till yrkesinriktad rehabilitering, men rehabiliteringsplanen förutsätter ytterligare utredningar. Tilläggsutredningar bekostas inte för att utreda om den sökande har rätt till yrkesinriktad rehabilitering eller för att bedöma den sökandes arbetsförmåga.
Pensionsanstalten ger serviceproducenten en betalningsförbindelse och beviljar personen vid behov rehabiliteringsförmån för den tid undersökningen pågår.