En anstalt i ett EU-land som har fordringar som hänför sig till

• obetalda försäkringsavgifter
• förmåner som betalats utan grund

kan under vissa förutsättningar och begränsningar be en institution i vilket annat EU-land som helst indriva fordringarna på samma sätt som i ett motsvarande nationellt indrivningsfall.

Bestämmelser om gränsöverskridande indrivning och återkrav tillämpas också på fordringar som har uppkommit redan innan de nuvarande EU-förordningarna om social trygghet trädde i kraft (1.5.2010), om de övriga villkoren för indrivning av fordran uppfylls. De tillämpas på motsvarande villkor också på sådana länders fordringar som har uppstått redan innan landet anslöt sig till EU.

Enligt bestämmelserna i tillämpningsförordningen är handlingar och beslut, som är verkställbara i ett EU-land och som gäller indrivning av obetalda försäkringsavgifter eller återkrav av förmåner som betalats utan grund, också verkställbara i ett annat medlemsland. I sådana fall tillämpas vissa förfaranden som beskrivs närmare i denna anvisning.

Mera

Kvittning och regressförfarande är primära medel

I tillämpningsförordningen finns bestämmelser om återkrav av förmåner som betalats utan grund från ett annat EU-lands retroaktiva (regressförfarande) eller löpande (kvittning) förmån. Dessa förfaranden är primära medel vid indrivning av förmåner som betalats utan grund.

Om regressförfarande eller kvittning inte är möjligt eller om hela fordran inte går att driva in med dessa metoder, kan förmåner som betalats utan grund drivas in genom ett återkravsförfarande enligt tillämpningsförordningen.

Handräckning vid gränsöverskridande indrivning

En institution som har betalar en förmån utan grund eller en institution som har fordringar som hänför sig till obetalda försäkringsavgifter kan begära handräckning av en institution i ett annat EU-land för indrivning av fordran.

Handräckning ska med stöd av förordningen ges om det andra EU-landets institution

• behöver tilläggsuppgifter
• vill delge handlingar till gäldenären eller
• vill inleda indrivningsåtgärder i det andra EU-landet.

För handräckning finns vissa villkor som beskrivs närmare i den här anvisningen.

Begäran om upplysningar

I en begäran om upplysningar som sänds till ett annat land ska följande uppges:

• namnet på den fysiska eller juridiska personen
• den senast kända adressen
• andra relevanta uppgifter för identifiering av den fysiska eller juridiska personen i fråga och
• fordringsbeloppet på och typ av fordran.

Den anmodade parten ska vidarebefordra den sökande parten alla sådana uppgifter som kan vara till nytta för den sökande parten vid indrivningen av fordran och som den anmodade parten kan införskaffa enligt den egna lagstiftningen. Det kan då vara fråga om till exempel uppgifter i utsökningsregistret, som gör det möjligt att reda ut om gäldenären eventuellt har konstaterats vara medellös.

Den anmodade parten behöver inte sända det andra EU-landet uppgifter som

• den inte skulle kunna erhålla för att driva in liknande fordringar som uppkommit i det egna landet
• skulle kunna avslöja kommersiella, industriella eller professionella hemligheter
• om de avslöjas skulle kunna orsaka fara för säkerheten i landet i fråga eller
• är emot dess allmänna ordning.

En begäran om upplysningar som kommit från ett annat EU-land får ändå inte avslås utan en utredning om orsaken till avslaget.

Vid begäran om upplysningar används de elektroniska dokumenten R012 och R014. Före de elektroniska dokumenten tas i bruk kan uppgifterna som krävs uppges fritt formulerat eller med pappersversioner av de ovan nämnda dokumenten.

Begäran om delgivning

Handlingar och beslut i anslutning till indrivningen kan via den anmodade parten i det andra EU-landet delges den pensionstagare eller arbetsgivare som begäran om indrivning gäller. Delgivningen sker enligt den anmodade partens nationella lagstiftning.

I en begäran om delgivning som skickas till ett annat land ska följande uppges:

• namn
• adress
• andra relevanta uppgifter för identifiering som den sökande parten normalt har tillgång till
• vilken typ av dokument eller beslut som ska delges och vilket ärende det gäller
• relevanta uppgifter för identifieringen av gäldenären, såsom namn och adress
• fordringen som avses i handlingen eller beslutet och
• eventuella andra användbara uppgifter.

Efter delgivningen ska den anmodade parten utan dröjsmål underrätta den sökande parten

• om de åtgärder som har vidtagits med anledning av dess begäran och
• vilket datum beslutet eller instrumentet har skickats för kännedom.

I delgivningen används de elektroniska dokumenten R015 och R016. Före de elektroniska dokumenten tas i bruk kan uppgifterna som krävs uppges fritt formulerat eller med pappersversioner av de ovan nämnda dokumenten.

Tiedoksiannossa käytetään sähköisiä asiakirjoja R015 ja R016. Ennen sähköisten asiakirjojen käyttöönottoa vaadittavat tiedot voidaan ilmoittaa vapaamuotoisesti tai edellä mainittujen asiakirjojen paperiversioilla.

Begäran om indrivning

Förutsättningarna för en begäran om indrivning

En handräckning som grundar sig på EU-förordningarna kan begäras i ett annat EU-land endast om alla följande villkor uppfylls:

• fordran och/eller exekutionstiteln för indrivning av fordran bestrids inte i den sökande partens medlemsstat
• den sökande parten har i sin egen medlemsstat genomfört alla tillgängliga nationella indrivningsförfaranden och dessa åtgärder har inte lett till full betalning av fordran
• fordran har inte preskriberats enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsstat.

Om en fordran har bestridits i den sökande partens land, kan den begärande parten ändå begära den anmodade parten att driva in den bestridda fordran, om det är möjligt enligt den nationella lagstiftningen i den sökande partens land. En fordran som bestrids kan drivas in i den mån som lagstiftningen i den anmodade partens land medger det.

För att framföra en begäran om fordran krävs dessutom att

• storleken på fordran är 350 euro eller mer
• det får inte ha gått mer än fem år från datumet på indrivningshandlingen.

Om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala problem i den anmodade partens medlemsstat, kan den anmodade parten neka till att ge bistånd. Det är ändå möjligt att neka att ge bistånd endast om det inte heller vore möjligt med indrivning i den anmodade partens stat vid indrivning av motsvarande fordringar. Om bistånd inte ges ska en orsak till att den nekas ges till den sökande parten.

I praktiken svarar den sökande parten för att kontrollera att de ovan nämnda fem villkoren uppfylls och meddela det till den anmodade parten. När en begäran om indrivning görs på SED R017, som är avsedd för ändamålet, tas det automatiskt ställning till dessa frågor. Om begäran är fritt formulerad ska det framgå av den att villkoren uppfylls. Man besvarar begäran om indrivning med det SED R018.

Uppgifter på begäran om indrivning

Från indrivningsbegäran ska det framgå

• namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifiering av den berörda fysiska eller juridiska personen och/eller tredje man som innehar dennes tillgångar
• namn, adress och andra uppgifter som är relevanta för identifieringen av den sökande parten
• en hänvisning till den exekutionstitel för indrivning som utfärdats i den sökande partens medlemsstat
• fordrans art och belopp med beloppet angivet i den sökande och den anmodade partens valuta
• datum då den sökande och/eller den anmodade parten har delgivit handlingen eller beslutet till den pensionstagare eller arbetsgivare som indrivningen gäller
• från och med vilken dag indrivningen kan verkställas enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsland
• inom vilken tidsperiod indrivningen kan verkställas enligt lagstiftningen i den sökande partens medlemsland och
• övriga relevanta upplysningar.

Fordringen ska meddelas i både den sökande partens och den anmodade partens valuta. I fordran specificeras

• kapital
• ränta
• böter
• administrativa påföljder och
• andra avgifter och kostnader.

Dessutom ska begäran om indrivning åtföljas av

• officiella handlingar i original eller i form av bestyrkta kopior som behövs för indrivningen och
• den sökande partens försäkran om att alla ovan nämnda villkor är uppfyllda.

En engelsk översättning av exekutionstiteln för indrivning kan också framföras för att eventuellt snabba på ärendet. En översättning är ändå ingen förutsättning för handläggning av ärendet.

Om den sökande parten efter att ha lagt fram begäran om indrivning får nya relevanta upplysningar om ärendet, ska de nya uppgifterna utan dröjsmål sändas till den anmodade parten. En sådan upplysning kan vara till exempel att gäldenären har betalat sin skuld direkt till borgenären.

Exekutionstitel för indrivning av en fordran

En begäran om indrivning (återkrav) av en fordran ska åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av den exekutionstitel för indrivning som har utfärdats i den sökande partens medlemsstat. Vid behov ska begäran åtföljas av andra handlingar i original eller i form av bestyrkt kopia som behövs för indrivningen.

Exekutionstiteln för indrivning av en fordran är den handling på grundval av vilken en skuld kan drivas in. I fråga om försäkringsavgifter kan det dokument som möjliggör indrivning vara ett försäkringsavtal och t.ex. en betalningspåminnelse som hänför sig till den.

I fråga om förmåner som betalats utan grund kan som exekutionstitel betraktas ett beslut genom vilket man har försökt återkräva den förmån som betalats utan grund av förmånstagaren och påminnelser som hänför sig till den.

Erkännande av en handling

Utgångspunkten är att en exekutionstitel för indrivning av en fordran ska erkännas i det andra EU-landet och automatiskt behandlas som en exekutionstitel för indrivning av en fordran av den anmodade partens medlemsstat.

En exekutionstitel för indrivning av en fordran kan ändå vid behov och i enlighet med gällande bestämmelser i den anmodade partens medlemsstat

• godtas
• erkännas
• kompletteras med en handling som möjliggör indrivning i landet i fråga eller
• ersättas med en handling som möjliggör indrivning i landet i fråga.

Godtagandet, erkännandet, kompletteringen eller ersättningen av handlingen ska avslutas inom tre månader från det att begäran om indrivning togs emot. Om denna tremånadersperiod överskrids, ska den anmodade parten informera den sökande parten om orsaken till det.

Betalningsarrangemang och indrivning av ränta

Fordringar ska drivas in i valutan i den anmodande partens medlemsland. Efter det överför den anmodade parten enligt praxis hela det fordringsbelopp som den har drivit in till den sökande parten.

Den anmodade parten får bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande, om det är möjligt enligt den anmodade partens egen nationella lagstiftning. Detta förutsätter ändå att den sökande parten hörs.

Den ränta som den anmodade parten eventuellt tar ut på grund av denna betalningsfrist ska överföras till den sökande parten. Även räntan som tas ut för dröjsmål överförs till den sökande parten. Vid dröjsmål med betalningen ska ränta påföras enligt de lagar och andra författningar som gäller i den anmodade partens land från och med den dag då exekutionstiteln för indrivning av fordran

• erkändes
• godkändes eller
• kompletterades

av den anmodade parten.

Tills begäran om indrivning sänds bestäms räntan enligt lagarna i den sökande partens medlemsland.

Begränsningar i fråga om bistånd

Den anmodade parten är inte skyldig att bevilja bistånd vid indrivningen, om den ursprungliga begäran om upplysningar eller om delgivning eller om indrivning avser fordringar som är äldre än fem år, räknat från den tidpunkt då exekutionstiteln för indrivning utfärdats.

I de fall då fordran eller exekutionstiteln bestrids ska tidsfristen på fem år räknas så att den börjar löpa från och med den tidpunkt då den sökande partens medlemsstat fastställer att fordran eller exekutionstiteln för indrivning av fordran inte längre får bestridas.

Det är också möjligt att vägra ge bistånd, om fordran är mindre än 350 euro.

Mera

Den anmodande parten behöver inte heller bistå den sökande parten vid indrivningen, om indrivningen medför allvarliga ekonomiska och sociala problem för gäldenären i den anmodade partens medlemsland. Den anmodade parten får neka bistånd bara i det fall att motsvarande indrivning inte heller är möjligt i den anmodade partens medlemsland i fråga om nationella fordringar.

Den anmodade parten ska informera den sökande parten om skälen till att den inte efterkommer en begäran om bistånd.

Kostnader som uppstår i samband med indrivningen

Den anmodade parten ska från den berörda fysiska eller juridiska personen driva in ersättning enligt den nationella lagstiftningen för alla de kostnader som är förknippade med indrivningen och som åsamkats den. I regel betalar gäldenären indrivningskostnaderna utöver fordringen. Den anmodade parten betalar enligt praxis fordringsbeloppet i sin helhet till den sökande parten.

Det ömsesidiga biståndet mellan medlemsländerna ska i regel vara kostnadsfritt. EU-ländernas institutioner ska ge varandra administrativt bistånd avgiftsfritt. Avgiftsfriheten gäller dock endast kostnaderna för de åtgärder som den anmodade parten själv utför.

Enligt prioritetsbestämmelsen om kostnader ska indrivningskostnaderna redas ut först och efter det är det möjligt att reda ut den sökandes fordringar. Om den anmodade parten inte kan ta ut indrivningskostander direkt från gäldenären på grund av den nationella lagstiftningen eller om det belopp som drivits in inte räcker för att täcka hela fordringen (inklusive indrivningskostnaderna), kan sådana kostnader dras av från det indrivna beloppet. I sådana fall betalar den anmodade parten endast det belopp som blir över.

Vid indrivningar som medför särskilda svårigheter och är förknippade med mycket stora kostnader får den sökande och den anmodade parten komma överens om särskilda former för återbetalning anpassade till de enskilda fallen. Det är bra att på förhand komma överens om särskilda former för återbetalning.

Om det indrivna beloppet inte räcker för att täcka ens indrivningskostnader eller om indrivningen är resultatlös, men om det för den anmodade parten ändå åsamkas kostnader annat än för det administrativa biståndet, ska den sökande parten ersätta dessa kostnader. Parterna kan också komma överens om särskilda former för återbetalning eller att avstå återbetalning.

Parten i det sökande landet är dock alltid skyldig att ersätta den anmodade partens EU-land alla sådana kostnader och förluster som uppkommit på grund av åtgärder som anses vara ogrundade, antingen vad gäller

• fordringens riktighet eller
• giltigheten av exekutionstiteln för indrivning av fordran som utfärdats av den sökande parten.

Mera

Preskription av fordran

På en fordran och en indrivningshandling tillämpas den lagstiftning som gäller i den sökande partens medlemsland. På indrivningsåtgärder som utförts i den anmodade partens land tillämpas lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.

Preskriptionstiden räknas i den anmodade partens medlemsland så att den börjar löpa från den tidpunkt då indrivningshandlingen erkändes. Åtgärder som vidtagits av den anmodade parten för att driva in fordringar avbryter preskriptionstiden i den sökande partens medlemsland, som om åtgärderna hade vidtagits i detta land.

Bestridande av fordran, exekutionstiteln för indrivning av fordran eller åtgärderna för att verkställa indrivning

Bestridande av fordran eller exekutionstiteln för indrivning av fordran

Om en berörd part under indrivningsförfarandet bestrider

• fordran
• exekutionstiteln för indrivning av en fordran

ska parten överlämna ärendet för behandling till en behörig myndighet i den sökande partens medlemsland i enlighet med den lagstiftning som gäller i den sökande partens medlemsland.

Den sökande parten ska utan dröjsmål underrätta den anmodade parten om bestridandet. Den berörda parten får också informera den anmodade parten om åtgärden.

När den anmodade parten har tagit emot underrättelsen om ärendet antingen från den sökande parten eller från den berörda parten, ska den skjuta upp verkställigheten i avvaktan på det beslut som den behöriga myndigheten fattar i ärendet.

Om den berörda parten i Finland bestrider debitering av arbetspensionsförsäkringsavgift eller ett beslut om indrivning av pension som betalats till ett för stort belopp, behandlas ärendet av besvärsnämnden för arbetspensionsärenden. Den berörda parten kan söka ändring i nämndens beslut hos försäkringsdomstolen.

Trots att handlingen bestrids får indrivningen fortgå, om den sökande parten begär det. Det förutsätter dock att det är möjligt både enligt den nationella lagstiftningen i den sökande partens medlemsland och den nationella lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.

Mera

Om tvisten senare avgörs till gäldenärens fördel, ska den sökande parten ansvara för

• återbetalningen av hela det indrivna beloppet
• eventuell upplupen ersättning enligt den lagstiftning som gäller i den anmodade partens medlemsland.

Om parten som avgör ärendet anser att fordran är korrekt fastställd och således berättigad, utgör beslutet en exekutionstitel för indrivning av fordran, varvid indrivningen av fordran fortsätter med stöd av beslutet.

Bestridande av åtgärderna för att verkställa indrivning

Om en part bestrider indrivningsåtgärderna ska parten överlämna bestridandet för behandling till den behöriga myndigheten i den anmodade partens land i enlighet med den lagstiftning som gäller i den anmodade partens medlemsland.

Åtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran

På en motiverad begäran från den sökande parten kan den anmodade parten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran. Det förutsätter att åtgärderna är möjliga enligt lagstiftningen i den anmodade partens medlemsland.

Om gäldenären har bestridit fordran eller indrivningshandlingen, kan den anmodade parten efter att ha fått upplysningen om bestridandet, vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen. Säkerhetsåtgärderna kan vidtas om det är möjligt enligt den nationella lagstiftningen.

För säkerhetsåtgärdernas del tillämpas också i tillämpliga delar bestämmelser angående begränsningar som gäller indrivningsbegäran, exekutionstiteln för indrivning, bestridande och bistånd.