Takaisin

    Allmänt om överenskommelserna om social trygghet

    Julkaisuaika 27.09.2016, Julkisuus: Julkinen

    Socialförsäkringen koordineras genom överenskommelserna om social trygghet

    Finlands överenskommelser om social trygghet

    Finland har ingått bilaterala överenskommelser om social trygghet med flera stater. Syftet med de bilaterala överenskommelserna om social trygghet är att säkerställa att personer som rör sig mellan de avtalsslutande länderna omfattas av någotdera landets socialförsäkring och att förmåner betalas över gränserna samt att förebygga dubbelförsäkring. De viktigaste bilaterala överenskommelserna som Finland har idag är överenskommelserna med Förenta staterna, Kanada och Quebec, Australien, Chile, Israel och Indien.

    Största delen av de bilaterala överenskommelserna med EU/EES-länder har förlorat sin betydelse. Det beror på att Finland år 1995 anslöt sig till Europeiska unionen, varefter man i Finland i stället för de bilaterala överenskommelserna har tillämpat EU-förordningarna om social trygghet, först förordningarna 1408/71 och 574/72 och fr.o.m. 1.5.2010 förordningarna 883/2004 och 987/2009, som ersatte de förstnämnda. I undantagsfall kan de bilaterala överenskommelserna dock ha en inverkan.

    Mera

    De bilaterala överenskommelserna som Finland har med EU/EES-länder och Schweiz kan bli tillämpliga i vissa särskilda fall. De kan ha betydelse t.ex. i samband med en pensionsansökan eller vid utredningen av mycket långa retroaktiva tider. Å andra sidan har en del av de nuvarande EU-länderna, t.ex. de baltiska länderna, anslutit sig relativt nyligen till EU och på tiden före EU-medlemskapet tillämpas respektive överenskommelse om social trygghet.

    En förteckning över bilaterala överenskommelser om social trygget som Finland har och som till största delen har förlorat sin betydelse i och med EU-medlemskapet:

    Avtalsland           Överenskommelsen trädde i kraft
      (Upphävda överenskommelser inom parentes)
    Schweiz 1.10.1986
    Förenade kungariket 1.2.1984
    Österrike 1.7.1987
    Spanien 1.8.1987
    Grekland 1.5.1991
    (Estland 1.10.1997)
    Tyskland 1.8.1998
    Lettland 1.6.2000
    (Litauen 1.8.2001)
    Luxemburg 1.2.2002

    Nordiska konventionen om social trygghet

    Finland är också en part i nordiska konventionen om social trygghet. Den nordiska konventionen har också minskat i betydelse i och med att Finland blivit EU-medlem. Den nyaste nordiska konventionen om social trygghet trädde i kraft 1.5.2014.

    Principer i överenskommelserna om social trygghet

    I alla bilaterala överenskommelser om social trygghet som Finland ingått finns följande principer:

    • en persons rätt till förmåner som överenskommelsen omfattar säkerställs när pesonen förflyttar sig från det ena avtalslandet till det andra
    • avtalsländernas försäkringsperioder sammanräknas vid behov för att personen ska få rätt till förmån
    • en person försäkras i bara ett land i sänder
    • personerna behandlas likvärdigt.

    Tanken bakom samordningen av de sociala trygghetssystemen är att arbetstagaren inte ska mista sin rätt till social trygghet på grund av att han eller hon rör sig från ett land till ett annat.

    Försäkring i endast ett land

    När en arbetstagare rör sig från det ena avtalslandet till det andra, omfattas han eller hon i regel endast av det ena landets socialförsäkringslagstiftning. På det sättet säkerställs att han eller hon är socialförsäkrad i något av avtalsländerna, men inte dubbelt försäkrad.

    I allmänhet försäkras arbetstagare i det land där de arbetar. Socialförsäkringsavgifterna betalas enbart till detta land, och förmåner beviljas och bekostas med stöd av lagstiftningen i detta land.

    Enligt överenskommelserna om social trygghet kan en person dock i särskilda fall vara socialförsäkrad i båda länderna, vilket inte är fallet i fråga om EU-länder.

    Likvärdig behandling

    Personer som omfattas av överenskommelserna om social trygghet ska ha samma rättigheter och skyldigheter som medborgare i respektive land.

    Sammanräkning av försäkringsperioder

    När man ska avgöra om en person har omfattats av ett avtalslands lagstiftning tillräckligt länge, för att han eller hon ska få rätt till förmåner enligt detta lands lagstiftning, beaktar man vid behov också försäkringsperioder som fullgjorts i det andra avtalslandet.

    Exportering av förmåner

    En beviljad förmån får i allmänhet inte dras in, avbrytas eller minskas enbart av den orsaken att förmånstagaren flyttar från det ena avtalslandet till det andra.

    God förvaltning och samarbete mellan avtalsländerna

    Överenskommelserna om social trygghet omfattar också principen om god förvaltning. Ett avtalsland ska besvara alla förfrågningar från det andra avtalslandet inom skälig tid och sända alla nödvändiga uppgifter till de berörda personerna, för att de ska kunna utnyttja sina rättigheter enligt förordningen.  Avtalsländernas hjälp till varandra är i regel avgiftsfri.

    Aiheeseen liittyvät

    Soveltamisohje

    Myöhemmin voimassa