Bedömning av arbetsförmågan och ålderskriteriet för invalidpension

Ålderskriteriet för invalidpension

Invalidpension kan beviljas en pensionssökande som har

fyllt 17 år men inte
uppnått den lägsta pensionsåldern för sin åldersklass.

Det förutsätter att pensionssökanden uppfyller kriterierna för att få invalidpension.

Enligt arbetspensionslagarna inom den privata sektorn beviljas invalidpension inte den som har blivit arbetsoförmögen vid den lägsta pensionsåldern för sin åldersklass eller därefter.

Mera

Arbetsoförmågans begynnelsetidpunkt kan framgå av

läkarutlåtanden
pensionsansökan eller
andra utredningar

Förutsättningar för beviljande av invalidpension enligt den allmänna definitionen av arbetsoförmåga

Invalidpension kan beviljas förutsatt att

arbetstagarens arbetsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada har nedsatts med minst två femtedelar och
arbetsoförmågan har fortgått eller bedöms fortgå i minst ett år utan avbrott.

Tiden på ett år räknas från arbetsoförmågans början.

När det bedöms i vilken mån arbetsförmågan är nedsatt beaktas arbetstagarens återstående förmåga att skaffa sig förvärvsinkomster genom sådant tillgängligt arbete som han eller hon skäligen kan förutsättas utföra. När skäligheten bedöms beaktas

pensionssökandens utbildning
tidigare verksamhet
ålder
boningsort och
andra därmed jämförbara omständigheter.

För beviljande av invalidpension räcker det inte att pensionssökanden har blivit oförmögen att utföra sitt tidigare arbete. Den allmänna definitionen av arbetsoförmåga utgår från att även om en pensionssökande inte längre klarar av att utföra sitt tidigare arbete kan pensionssökanden ta emot annat arbete som han eller hon skäligen kan förutsättas utföra.

Avgörandet om invalidpension grundar sig på medicinsk utredning

Ett beslut om invalidpension grundar sig alltid på en sådan bedömning av i vilken mån funktionsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom som baserar sig på medicinska undersökningar och undersökningsresultaten. Det avgörande är

symtomens samverkan med avseende på pensionssökandens funktionsförmåga och
funktionsförmågans förhållande till de krav som pensionssökandens eget arbete eller sådana arbeten som pensionssökanden skäligen kan förutsättas utföra ställer.

Mera

Pensionsanstalten måste ha tillgång till uppgifter om

pensionssökandens nuvarande arbete och de krav som arbetet ställer och
pensionssökandens tidigare arbeten i förhållande till vilka pensionssökandens funktionsförmåga rimligen kan bedömas med avseende på kraven i arbetena.

Bedömningen av arbetsförmågan och rehabiliteringsmöjligheterna utgår från utredningar om pensionssökandens hälsotillstånd. Pensionssökanden ska lämna pensionsanstalten ett läkarutlåtande om sitt hälsotillstånd som innehåller en vård- och rehabiliteringsplan.

Ingen vård- eller rehabiliteringsplan förutsätts om

den sökande konstateras vara bestående arbetsoförmögen och pension beviljas tills vidare
en utomlands bosatt pensionssökande beviljas en till beloppet liten pension.

Det läkarutlåtande som ska bifogas pensionsansökan är vanligen ett B-läkarutlåtande. Pensionsanstalten kan godkänna också ett annat läkarutlåtande eller en motsvarande utredning.

Pensionsanstalten kan också på egen bekostnad skaffa ett läkarutlåtande, om pensionssökanden är intagen på sjukhus eller det föreligger något annat särskilt skäl till detta.

Uppgifter i ett läkarutlåtande

Av ett läkarutlåtande ska framgå

de sjukdomar som påverkar pensionssökandens arbetsförmåga
klinisk status
bedömning av pensionssökandens funktionsförmåga
en enligt vård- och rehabiliteringsplanen angiven bedömning av om pensionssökandens arbetsförmåga kan återställas genom behandling, medicinsk rehabilitering eller yrkesinriktad rehabilitering
symtomens konsekvenser för pensionssökandens funktionsförmåga
en bedömning av de krav som pensionssökandens arbete ställer på hälsotillståndet och prestationsförmågan
en bedömning av de svårigheter som pensionssökandens sjukdom orsakar pensionssökanden i arbetet.

Mera

Det väsentliga i läkarutlåtandet är inte beskrivningen av de symtom som stöder diagnosen, eftersom det på basis av beskrivningen inte nödvändigtvis går att dra några slutsatser om inverkan på pensionssökandens funktionsförmåga. Det väsentliga i läkarutlåtandet är beskrivningen av funktionsförmågan.

Vad gör man om uppgifterna om hälsotillståndet är bristfälliga?

Beslut om pension kan inte tas om de uppgifter som behövs är bristfälliga. För att avhjälpa bristfälligheter kan pensionsanstalten

sända ett bristfälligt läkarutlåtande eller en bristfällig vård- och rehabiliteringsplan till den behandlande läkaren för att kompletteras
hänvisa pensionssökanden till företagshälsovården, om sådan står till buds och ett läkarutlåtande som fåtts på annat håll är bristfälligt
sända pensionssökanden för att undersökas av en specialist
sända pensionssökanden till en rehabiliteringsundersökningsenhet för utarbetande av en vård- och rehabiliteringsplan eller för en ny utredning av arbetsförmågan och rehabiliteringsmöjligheterna
skaffa kopior av befintliga sjukjournaler.

I vissa fall kan pensionssökanden beviljas rehabiliteringsstöd för den tid en vård- och rehabiliteringsplan utarbetas. Detta förutsätter att pensionssökanden är arbetsoförmögen och att arbetsoförmågan bedöms fortgå i minst ett år.

Mera

Vid en eventuell begäran om tilläggsutredningar är det skäl att understryka vikten av en adekvat beskrivning av pensionssökandens funktionsförmåga, eftersom denna spelar en viktig roll när pensionssökandens arbetsförmåga och rehabiliteringsmöjligheter bedöms.

Avgörandet ofta uppenbart utgående från den medicinska utredningen

I praktiken kan en stor del av pensionsansökningarna avgöras direkt utgående från den medicinska utredningen. Att utreda de sociala omständigheterna är onödigt om sjukdomen, lytet eller skadan i fråga med all sannolikhet orsakar sökanden arbetsoförmåga i enlighet med arbetspensionslagarna.

Sociala faktorer som beaktas vid avgörandet om invalidpension

När det inte går att fatta beslut om en pensionsansökan enbart utgående från den medicinska utredningen, ska i arbets- och rehabiliteringsbedömningen beaktas de i definitionen av arbetsoförmåga angivna sociala faktorerna, dvs.

pensionssökandens utbildning
tidigare verksamhet
ålder
boningsort och
andra därmed jämförbara omständigheter.

Pensionsanstalten skaffar de uppgifter som behövs, om det i samband med pensionsansökan inte har framlagts en tillräcklig utredning om de sociala omständigheterna, såsom pensionssökandens arbete.

Hur inverkar utbildning, tidigare verksamhet och ålder på prövningen av rätten till invalidpension?

En bred och mångsidig grundutbildning och arbetserfarenhet ger vanligen pensionssökanden möjlighet att övergå till nya uppgifter.
En ung pensionssökande kan i allmänhet omplaceras i nya uppgifter även om utbildningsbakgrunden och arbetserfarenheten är knappa.
En äldre pensionssökande förutsätts vanligen inte övergå till nya uppgifter, om pensionssökanden har snäv utbildning eller yrkesfärdighet i en specialbransch. Detsamma gäller om pensionssökanden har arbetat länge i samma uppgift.

Mera

Vid bedömningen av arbetsförmågan tillmäts åldern, utbildningen och yrkesfärdigheten i enlighet med definitionen av arbetsoförmåga samt tidigare arbete allt större betydelse ju äldre en pensionssökande är. Sålunda kan en sjukdom som inte orsakar en ung person arbetsoförmåga orsaka en äldre person arbetsoförmåga. Endast åldersrelaterade förändringar i hälsotillståndet räcker dock inte för beviljande av invalidpension.

Hur inverkar boningsort och till buds stående arbete på prövningen av rätten till invalidpension?

På bedömningen av rätten till pension inverkar

pensionssökandens boningsort
det till buds stående arbetet på boningsorten eller i närområdet
pensionssökandens faktiska möjligheter att få arbete.

Det till buds stående arbetet måste i allmänhet finnas på pensionssökandens egen boningsort eller i närområdet.
Växlingarna i arbetskonjunkturen borde inte få påverka bedömningen av det till buds stående arbetet.
En ung pensionssökande kan vanligen förutsättas ta emot ett arbete utanför sin boningsort eller dess närområde.

Mera

En pensionssökande kan inte förutsättas flytta till en annan ort om boendeförhållandena försvåras oskäligt på grund av flyttningen. Detta kan vara fallet till exempel om pensionssökanden har barn i skolåldern och partnern förvärvsarbetar.

En äldre pensionssökande förutsätts vanligen inte flytta till en främmande ort.

Vid bedömningen av rätten till pension ska inte beaktas sådant arbete som pensionssökanden saknar faktiska möjligheter att få med hänsyn till pensionssökandens ålder, utbildning och tidigare arbetserfarenhet.

Vid bedömningen av rätten till pension kan inte förutsättas att det på orten finns en lämplig ledig arbetsplats med avseende på pensionssökandens arbetsförmåga. Det räcker med att det på arbetsmarknaden överlag finns arbete som lämpar sig för pensionssökanden.

Säkerställ att möjligheterna till arbetsarrangemang på sökandens arbetsplats har utretts

Innan pensionsanstalten fattar ett pensionsbeslut ska pensionsanstalten försäkra sig om att man på pensionssökandens arbetsplats har rett ut möjligheterna till att anpassa arbetsuppgifterna till pensionssökandens arbetsförmåga. På arbetsplatsen bör man också reda ut möjligheterna till deltidsarbete.

Vanligen framgår arbetsarrangemangen på pensionssökandens arbetsplats av blanketten ETK 7111r med arbetsgivarens beskrivning av pensionssökandens arbete.

Mera

På blanketten med arbetsgivarens beskrivning finns uppgifter om till exempel pensionssökandens

arbete
arbetsförhållanden och
sjukfrånvaro.

Vid ifyllandet av blanketten ska arbetsgivaren ta ställning till arbetsplatsens möjligheter att reda ut pensionssökandens möjligheter till fortsatt arbete, till exempel ändring av arbetsuppgifterna eller tänkbara arbetsuppgifter efter eventuell rehabilitering.

Säkerställ att möjligheterna till arbetsarrangemang i sökandens företagsverksamhet har utretts

För företagare utreds om företagaren kan fortsätta arbeta genom ändring av exempelvis produktionen, arbetsförhållandena eller arbetsfördelningen. I detta fall ska skälighetsaspekterna beaktas.

Sakkunnigläkarens ställning vid pensionsavgöranden

Sakkunnigläkarens sakkunskap är nödvändig vid avgörande av

ärenden som gäller arbetsoförmåga
rehabiliteringsärenden och
andra ärenden som inbegriper medicinska frågor.

En eller flera sakkunnigläkare deltar tillsammans med andra sakkunniga i beslutsberedningen som en del av pensionsanstaltens beslutsprocess. Sakkunnigläkarna har vanligen lång erfarenhet av att bedöma arbetsförmåga och goda försäkringsmedicinska insikter.

Sakkunnigläkaren ska anteckna sin motiverade bedömning med motivering i handlingarna. En klar motivering av sakkunnigläkaren hjälper den som ska författa den slutliga beslutstexten att formulera den medicinska motiveringen.

Mera

Sakkunnigläkarens skyldighet att anteckna sin motiverade bedömning i handlingarna grundar sig på en lagändring som trädde i kraft 1.1.2015. Då infördes en bestämmelse om detta i arbetspensionslagarna. Syftet med lagändringen är att förbättra samarbetet mellan de sakkunniga som deltar i handläggningen av ärendet och den vägen förbättra den medicinska motiveringen av beslut.

Det är viktigt med tanke på de övriga sakkunniga som deltar i avgörandet att sakkunnigläkaren motiverar sina slutsatser och sin bedömning på ett begripligt sätt i synnerhet när det är fråga om avslag.

Pensionsanstaltens sakkunnigläkare kan anteckna sin ståndpunkt i handlingarna utan att följa formkraven i fråga om rättsmedicinska intyg och utlåtanden.

Den behandlande läkaren får inte delta som sakkunnigläkare i beslutsberedningen. Pensionsanstaltens sakkunnigläkare har en annan roll och andra uppgifter än den behandlande läkaren.

Vilka är sakkunnigläkarens uppgifter vid avgörandet av rätten till invalidpension?

Sakkunnigläkaren har i uppgift att

utifrån sin sakkunskap göra en helhetsbedömning av nedgången i pensionssökandens arbetsförmåga enligt arbetspensionslagarna och av den återstående förmågan att skaffa sig förvärvsinkomster
ur försäkringsmedicinsk synvinkel bedöma pensionssökandens möjligheter att fortsätta arbeta
ställa ett enskilt fall i relation till helheten och till den allmänna besluts- och rättspraxisen.

Ansökningarna om invalidpension avgörs i första hand på basis av ett försäkringsmedicinskt sakkunnigutlåtande. Sakkunnigutlåtandet grundar sig på

en medicinsk utredning
uppgifter om sökandens arbete
uppgifter om de krav som arbetet ställer och
sociala omständigheter.

Helhetsbedömningen av arbetsförmågan kan inte delas upp i en medicinsk respektive annan bedömning, utan bedömningen påverkas av såväl medicinska som andra omständigheter som anges i lagen.

Eftersom sakkunnigläkaren deltar i beslutsberedningen som en av de sakkunniga hörs ingen part separat om sakkunnigläkarens bedömning.

Hur gör man vill gränsfall, där det finns faktorer som talar för och emot invalidpension?

Om det finns lika många faktorer som talar för respektive emot beviljandet av invalidpension (gränsfall) kan man försöka träffa ett avgörande genom att

flera sakkunnigläkare bedömer ansökan
ansökan behandlas på ett sakkunnigläkarmöte
ansökan behandlas på ett gemensamt möte med sakkunnigläkare och andra sakkunniga
man skaffar en bedömning som kartlägger pensionssökandens funktionsförmåga (genom t.ex. PCA-metoden).

Vad är besvärsinstansernas avvikande avgöranden i gränsfall?

Vid bedömningen av arbetsförmågan kan sannolikt som s.k. gränsfall betraktas sådana situationer där besvärsinstanserna har träffat olika avgöranden på basis av samma utredningar. Ofta kan besluten ha avgjorts genom omröstning.

Om en besvärsinstans inom ett annat system, såsom folkpensionssystemet, redan har träffat ett avgörande har det motstridiga avgörandet förmodligen övervägts grundligt. Vid bedömningen av arbetsförmågan kan det ena systemet ha lagt mer vikt vid vissa omständigheter än det andra. Då kan det hända att instanserna i sina avgöranden har kommit fram till olika ståndpunkter.

Mera

Förhandsanmälnings- och förhandlingsförfarandet gäller inte besvärsinstanserna. Innan ett ärende avgörs skaffar besvärsinstanserna dock uppgifter om varandras avgöranden.

När beviljas full invalidpension respektive delinvalidpension?

Full invalidpension beviljas om en arbetstagares arbetsförmåga har nedsatts med minst tre femtedelar.

För beviljandet av full invalidpension förutsätts dessutom att pensionssökandens inkomster har minskat med minst tre femtedelar, dvs. med 60 procent, från den tidigare stabiliserade genomsnittliga inkomsten.

Delinvalidpension beviljas om en arbetstagares arbetsförmåga har nedsatts med minst två femtedelar.

För beviljandet av delinvalidpension förutsätts dessutom att pensionssökandens inkomster har minskat med minst två femtedelar, dvs. med 40 procent, från den tidigare stabiliserade genomsnittliga inkomsten.

Mera

Invalidpensionen är avsedd att kompensera för inkomstbortfall på grund av nedsatt arbetsförmåga. Valet mellan delinvalidpension och full invalidpension beror därför i väsentlig utsträckning på hur mycket pensionssökanden ännu tjänar eller kan antas tjäna genom arbete.

En sjukdom av samma svårighetsgrad kan under olika omständigheter således utgöra grund för både full invalidpension och delinvalidpension.

Delinvalidpension kan beviljas en pensionssökande som delvis ännu fortsätter arbeta men som på grund av sjukdom inte längre förmår prestera en full arbetsinsats.

Mera

Vid deltidsarrangemang är det viktigt att beakta de begräsningar som arbetstagarens hälsotillstånd och arbetsförmåga ställer när arbetsdagarnas eller arbetsperiodernas längd övervägs. Arbetstiden kan minskas exempelvis genom att den dagliga arbetstiden förkortas eller genom att arbetstagaren arbetar normalt långa dagar som varvas med längre lediga perioder.

Delinvalidpension kan beviljas även en pensionssökande som inte arbetar. Ett villkor är att pensionssökanden trots sin sjukdom har tillräcklig arbetsförmåga kvar för att klara av ett deltidsarbete och faktiska möjligheter att sysselsättas.

Om arbetstagarens arbetsförmåga varierar, beaktas arbetstagarens årsinkomst.

Mera

Den som får delinvalidpension kan få minskad arbetslöshetsdagpenning medan han eller hon söker deltidsarbete.

Den som får sjukpension enligt folkpensionslagen kan inte få arbetslöshetsdagpenning.

Folkpensionslagen känner inte till någon partiell sjukpension.

Hur bedöms nedgången i inkomstnivån?

Vid bedömningen av rätten till invalidpension granskas pensionssökandens inkomstnivå och nedgången i inkomstnivån som en helhet. Inkomsterna av allt samtidigt arbete beaktas. Majoriteten av pensionssökandena slutar arbeta helt och hållet på grund av insjuknandet.

En pensionssökandes inkomster kan ha varierat i den grad att någon tydlig stabiliserad inkomstnivå inte har uppstått. Då kan det vara svårt att bedöma nedgången i inkomstnivån.

Mera

Hos exempelvis psykiskt sjuka personer kan inkomsterna variera kraftigt under ett år. Vid långsamt framskridande sjukdomar minskar inkomsterna ofta gradvis; då går det inte att utgående från nedgången i inkomstnivån dra några slutsatser om en eventuell avgörande förändring i arbetsförmågan

Förändringen i inkomstnivån är svår att bedöma om pensionssökanden inte har arbetat när han eller hon ansöker om invalidpension. Då kan det vara svårt att sluta sig till om pensionssökandens frånvaro från arbetslivet har berott på sjukdom eller någon annan orsak.

Vad utreds, när pensionsanstalten gör en bedömning av en företagares arbetsförmåga?

Vid bedömningen av en företagares arbetsförmåga utreds bl.a.

hur sjukdomen i fråga påverkar företagarens möjligheter att fortsätta företagsverksamheten
huruvida företagsverksamheten har förändrats
huruvida företagsverksamheten har inskränkts
huruvida andra delägare utför företagarens arbeten
huruvida extra arbetskraft har anställts i företaget.

För företagare krävs vid behov förutom en medicinsk utredning dessutom en utredning om huruvida företagarens arbetsinsats har minskat väsentligt eller företagsverksamheten har upphört helt och hållet.

Mera

Som bevis på att företagsverksamheten har upphört fungerar exempelvis ett köpebrev eller hyresavtal av vilket framgår att företaget har övergått i någon annans besittning. Om arbetet omfördelas mellan familjemedlemmar accentueras bevisskyldigheten för att företagaren har lämnat arbetet.

När används den stabiliserade genomsnittliga inkomsten som jämförelsegrund?

För en pensionssökande som fortfarande arbetar jämförs pensionssökandens nuvarande inkomstnivå med den stabiliserade genomsnittliga inkomsten. Pensionssökanden kan på grund av sjukdom ha bytt arbetsuppgifter eller börjat deltidsarbeta, varvid inkomstnivån kan ha sjunkit.

Vid fastställandet av den stabiliserade genomsnittliga inkomsten beaktas bl.a.

pensionssökandens yrke och bransch
pensionssökandens yrkesutveckling
pensionssökandens sammanlagda yrkesverksamma tid
eventuella avbrott under pensionssökandens yrkesbana.

Inkomsten för återstående tid är i allmänhet den stabiliserade genomsnittliga inkomsten

Vanligen utgörs den stabiliserade genomsnittliga inkomsten av inkomsten för återstående tid. Inkomsten för återstående tid fastställs utgående från inkomsterna under de fem kalenderår som har föregått pensionsfallsåret. Denna tid kallas för granskningstid.

Inkomsterna under granskningstiden justeras med lönekoefficienten.

Mera

Exempelvis sjukfrånvaro-, moderskapsledighets- eller arbetslöshetsperioder för vilka har betalats inkomstrelaterad dagpenning minskar inte inkomsterna under granskningstiden, eftersom inkomstgrunderna för de fastställda sociala förmånerna räknas in i inkomsterna under granskningstiden.

När består den stabiliserade genomsnittliga inkomsten av något annat än inkomsten för återstående tid?

Den stabiliserade genomsnittliga inkomsten kan bestå av någon annan inkomst än inkomst för återstående tid, om inkomsten för återstående tid inte motsvarar inkomstnivån under pensionssökandens tidigare yrkesbana.

Mera

Granskningstiden kan ha omfattat exempelvis sådana år under vilka pensionssökanden inte har arbetat eller fått en sådan social förmån vars inkomstgrunder beaktas i inkomsten för återstående tid. Pensionssökanden kan ha studerat eller fått en sådan social förmån som beaktas i inkomsten för återstående tid till ett månadsbelopp om 1 454,59 euro (enligt 2017 års nivå). Då kan den stabiliserade genomsnittliga inkomsten fastställas utgående från inkomstnivån före arbetslösheten, studierna eller frånvaron från arbetet, exempelvis som den genomsnittliga inkomsten för de fem föregående åren.

Den genomsnittliga nivån kan vara den inkomst utifrån vilkan invalidpensionen har fastställts

Den stabiliserade genomsnittliga inkomsten kan utgöras av den genomsnittliga inkomst med stöd av vilken invalidpensionen har fastställts. Den stabiliserade genomsnittliga inkomsten fastställs på detta sätt om pensionssökandens inkomstnivå varierar från år till år så att inkomsten inte har stabiliserats på en viss nivå.

Mera

Den stabiliserade genomsnittliga inkomsten kan utgöras av den genomsnittliga inkomst som utgör grund för den intjänade pensionen exempelvis om pensionssökanden har arbetat på ackord under merparten av sin yrkesverksamma tid. I sådana fall har pensionssökanden i och med högre ålder och sjukdomar inte nödvändigtvis klarat av att ackordarbeta under de sista åren före arbetsoförmågan. Inkomstnivån är därför lägre än förut.

Pensionsfallet är den tidpunkt då arbetsoförmågan inträdde

I fråga om invalidpensioner betraktas tidpunkten för arbetsoförmågans inträde som pensionsfall. Tidpunkten för arbetsoförmågans inträde grundar sig i huvudsak på medicinska faktorer.

Det att pensionen börjar utbetalas och det att arbetsoförmågan inträder är olika saker. Pensionsfallet inträffar i allmänhet den dagen då den medicinska arbetsoförmågan inträder och det kan inte flyttas till någon annan tidpunkt utan medicinska bevis. Pensionsfallet kan t.ex. inte skjutas upp bara för att personen har fått rehabiliteringspenning medan hen ansökt om pension, om hen har varit arbetsoförmögen redan när rehabiliteringspenningen började eller före det.

Mera

Tidpunkten för arbetsoförmågans inträde kan ofta fastställas med stöd av den tidpunkt för arbetsoförmågans inträde som har angetts i läkarutlåtandet.

Tidpunkten för arbetsoförmågans inträde kan också grunda sig på andra omständigheter, framför allt tidpunkten för när pensionssökanden har slutat arbeta.

För pensionssökande som deltidsarbetar är en tillräcklig nedgång i inkomstnivån av avgörande betydelse när tidpunkten för arbetsoförmågans inträde fastställs.

Som tidpunkt för arbetsoförmågans inträde kan betraktas den sista dagen i den månad under vilken heltidsarbetet har upphört om

en arbetande pensionssökande beviljas delinvalidpension och
pensionssökandens heltidsarbete upphör den sista dagen i månaden.

Då kan delinvalidpension börja betalas från och med samma tidpunkt vid vilken deltidsarbetet börjar.

Om tidpunkten för arbetsoförmågans inträde lämnar rum för tolkning ska avgörandet i mån av möjlighet träffas så att den pension som beviljas står i rätt proportion till pensionssökandens yrkesverksamma tid och arbetsinkomster.

Mera

Invalidpensionens syfte är att trygga en skälig försörjning även vid arbetsoförmåga som hindrar fortsatt arbete antingen helt eller delvis. Syftet nås bäst om de invalidpensionsgrundande inkomsterna för återstående tid motsvarar pensionssökandens stabiliserade inkomstnivå.

Återstående tid ingår i princip i alla invalidpensioner som har beviljats med stöd av bestämmelserna från 2005. Tidpunkten för pensionsfallet inverkar dock på vilka inkomster som beaktas i inkomsterna för återstående tid.

I vissa fall kan tidpunkten för arbetsoförmågans inträde förläggas flera år tillbaka i tiden, om den medicinska utredningen och utredningen om arbetet stöder ett sådant avgörande.

Mera

På grund av sjukdom kan pensionssökandens arbete ha varit osammanhängande i åratal. Därför kan inkomstnivån länge ha varit lägre än den stabiliserade inkomstnivån. På grund av försämrat hälsotillstånd kan pensionssökanden ha bytt arbetsplats eller arbetsuppgifter i sin tidigare anställning, vilket medfört minskade inkomster.

För att komma fram till en invalidpension av rätt nivå kan man i sådana fall som tidpunkt för arbetsoförmågans inträde betrakta den tidpunkt från och med vilken pensionssökandens inkomstnivå har minskat i sådan grad att den berättigar till delinvalidpension. Pension kan dock inte utan giltigt skäl betalas retroaktivt för en längre tid än de sex månader som föregår ansökan om pension.

Pensionsfallet är den tidpunkt då den första sjukdomen inträder

Arbetsoförmågan anses ha fortsatt utan avbrott i över ett års tid om

pensionssökanden har varit arbetsoförmögen först på grund av en viss sjukdom under kortare tid än ett år och
därefter på grund av en ny sjukdom så länge att arbetsoförmågan sammanlagt varar över ett år.

Arbetsoförmågan anses då ha inträtt när den första sjukdomen började

När kan pensionsfallet inte slås fast?

Ett pensionsfall kan i allmänhet inte slås fast om

det trots uppenbar arbetsoförmåga inte går att konstatera att pensionssökandens arbetsförmåga har förändrats under pensionssökandens yrkesbana
grunden för arbetsoförmågan utgörs av en personlighetsstörning som har börjat redan i tidig vuxenålder

Mera

I sådana fall är det ofta fråga om en person som i det stora hela har arbetat obetydligt eller kortvarigt eller har haft ett arbete med karaktären av skyddat arbete.

En pensionssökande kan inte anses ha blivit arbetsoförmögen enbart på basis av en personlighetsstörning, om pensionssökanden trots personlighetsstörningen har varit arbetsför i sina anställningar. Som bevis på ett pensionsfall förutsätts en förändring i hälsotillståndet, vanligtvis också någon annan symtomdiagnos.

När beviljas invalidpension tills vidare?

En pensionssökande beviljas invalidpension tills vidare om

pensionssökanden uppfyller villkoren för att få invalidpension
det är sannolikt att pensionssökanden trots vård och behandling eller rehabilitering inte kommer att kunna återgå till arbetslivet.

Pensionssökande som närmar sig åldern för ålderspension beviljas vanligen invalidpension tills vidare

Mera

Pensionsanstalten kan vid behov höra pensionssökanden om

pensionsanstalten anser att invalidpension borde beviljas tills vidare och
man i läkarutlåtandet har tagit ställning till förmån för tidsbegränsad invalidpension.

Pensionssökanden ska höras åtminstone om det ser ut som om pensionssökandens arbetsavtals- eller tjänsteförhållande är i kraft under tiden med rehabiliteringsstöd.

När beviljas invalidpension som rehabiliteringsstöd på viss tid?

En pensionssökande har rätt att få rehabiliteringsstöd för att återställa sin arbetsförmåga för så lång tid som pensionssökanden bedöms vara arbetsoförmögen i enlighet med arbetspensionslagarna. Ett villkor är att pensionssökandens arbetsförmåga har nedsatts för en begränsad tid om minst ett år.

Mera

Rehabiliteringsstöd kan betalas till fullt belopp för en kortare tid än ett år om den som får partiellt rehabiliteringsstöd börjar få yrkesinriktad rehabilitering.

Rehabiliteringsstöd och fortsatt rehabiliteringsstöd beviljas en pensionssökande vars funktionsförmåga på grund av sjukdom, lyte eller skada har nedgått så att

pensionssökandens funktionsförmåga med hjälp av behandling eller medicinsk rehabilitering förmodligen kan förbättras så att pensionssökanden efter perioden med rehabiliteringsstöd sannolikt kan återgå till sina tidigare arbetsuppgifter eller arbetsuppgifter som motsvarar de tidigare arbetsuppgifterna
pensionssökanden med hjälp av yrkesinriktad rehabilitering sannolikt kan fortsätta utöva ett arbete som lämpar sig för pensionssökandens hälsotillstånd efter perioden med rehabiliteringsstöd (bedömning av den yrkesinriktade rehabiliteringens ändamålsenlighet).

Mera

Rehabiliteringsstöd är avsett att beviljas när man för pensionssökanden börjar vidta aktiva rehabiliteringsåtgärder eller när sökanden genom ändamålsenlig behandling kan förväntas återhämta sig från sjukdomen, lytet eller skadan i fråga (RP 118/1995 rd).

Vid beviljande av rehabiliteringsstöd ska pensionsanstalten försäkra sig om att en vård- eller rehabiliteringsplan har utarbetats för pensionssökanden. Vid beslut om rehabiliteringsstöd ska uppmärksamhet fästas vid huruvida den framlagda rehabiliteringsplanen är realistisk.

Mera

Existensen av en vård- eller rehabiliteringsplan för den som får rehabiliteringsstöd eller rehabiliteringspenning förpliktar pensionsanstalten att följa upp att vård- eller rehabiliteringsplanen genomförs på ett ändamålsenligt sätt (RP 118/1995 rd).

Rehabiliteringsstöd kan också beviljas för den tid en vård- eller rehabiliteringsplan utarbetas.

Den första perioden med rehabiliteringsstöd

Den första perioden med rehabiliteringsstöd och den föregående bedömningen av arbetsförmågan är viktiga, eftersom det normalt inte finns fog för att avslå en ansökan om fortsatt rehabiliteringsstöd om pensionssökandens hälsotillstånd förblir oförändrat.

Vid den första bedömningen av arbetsförmågan har behandlingen av pensionssökandens sjukdom ofta inte slutförts; därför finns inga exakta uppgifter om behandlingens effekt.

Det är svårt att bedöma arbetsoförmågans beständighet, eftersom behandlingsmetoderna har utvecklats och funktionsförmågan allt oftare kan förbättras. I sådana fall ska pensionssökanden beviljas rehabiliteringsstöd.

Mera

En arbetsoförmögen pensionssökande har rätt att få rehabiliteringsstöd för att återställa sin arbetsförmåga för en så lång tid som pensionssökanden bedöms vara arbetsoförmögen i enlighet med arbetspensionslagarna. Därför måste pensionsanstalten redan när den träffar sitt första avgörande till sitt förfogande ha en tillräcklig utredning om sökandens hälsotillstånd och en omsorgsfullt utarbetad vård- eller rehabiliteringsplan.

Motivering av beslut om rehabiliteringsstöd

Ett beslut om rehabiliteringsstöd förutsätter ingen särskild motivering, om beslutet är positivt och följer den vård- eller rehabiliteringsplan som har utarbetats för sökanden.

Ett beslut om rehabiliteringsstöd kan motiveras, om pensionsanstalten önskar ge den som får rehabiliteringsstöd anvisningar om att mottagaren förutsätts vidta vissa aktiva åtgärder under perioden med rehabiliteringsstöd.

Ett beslut om rehabiliteringsstöd bör motiveras om

pensionsanstaltens beslut väsentligt avviker från den behandlande läkarens bedömning
rehabiliteringsstöd har beviljats för utarbetande av en plan för yrkesinriktad rehabilitering
rehabiliteringsstöd har beviljats för en period med yrkesinriktad rehabilitering
rehabiliteringsstöd har beviljats för en kort tid som stöd för återgång till arbetet
avsikten är att det är fråga om ett sista beslut om rehabiliteringsstöd.

Om pensionsanstaltens beslut väsentligt avviker från den behandlande läkarens bedömning ska i motiveringen anges varför pensionsanstalten har träffat ett annat avgörande än den behandlande läkaren.

Mera

Ett beslut om rehabiliteringsstöd bör motiveras exempelvis om den behandlande läkaren anser att sökanden är bestående arbetsoförmögen, men pensionsanstalten beslutar att bevilja rehabiliteringsstöd.

Av motiveringen till beslutet om rehabiliteringsstöd ska framgå att rehabiliteringsstödet har beviljats därför att behandlingen eller rehabiliteringen antas återställa sökandens arbetsförmåga. Vid behov kan i motiveringen till ett beslut om rehabiliteringsstöd konstateras att pensionssökanden ska uppsöka ändamålsenlig behandling eller rehabilitering.

Beslutet om rehabiliteringsstöd ska motiveras så att pensionstagaren förstår att rehabiliteringsstöd inte längre är avsett att betalas efter den beviljade perioden med rehabiliteringsstöd om

rehabiliteringsstöd har beviljats för en kort tid som stöd för återgång till arbetet
avsikten är att det är fråga om ett sista beslut om rehabiliteringsstöd.

Mera

Pensionstagaren är senast i dessa fall tvungen att överväga exempelvis rehabiliteringsåtgärder eller andra åtgärder om han eller hon anser sig oförmögen till eller sakna möjlighet att återgå till sitt tidigare arbete.

När är det bra att ta kontakt med den som får rehabiliteringsstöd?

I vissa fall kan pensionsanstalten exempelvis per telefon kontakta den som får rehabiliteringsstöd för att förklara varför pensionsanstalten har beviljat tidsbegränsat rehabiliteringsstöd. Pensionstagaren ska upplysas om vilka åtgärder pensionstagaren ska vidta framöver.

Mera

Den som får rehabiliteringsstöd kan kontaktas exempelvis om han eller hon har tillsänts en blankett för ansökan om rehabilitering men inte ansökt om yrkesinriktad rehabilitering trots att pensionsanstalten har ansett att rehabiliteringen är befogad

Milloin työkyvyttömyyseläke hylätään?

En pensionsansökan avslås om pensionsanstalten med stöd av den inkomna utredningen bedömer att det saknas förutsättningar för att bevilja invalidpension. Ett beslut om avslag ska motiveras individuellt.

Mera

I motiveringen framlägger pensionsanstalten sina slutsatser om de medicinska fynd som inverkar på pensionssökandens arbetsförmåga.

En pensionsansökan kan inte avslås enbart därför att pensionssökanden nekar till behandling. Om en sjukdom går att bota enligt rekommendationerna om god medicinsk praxis kan vägran av behandling dock vid helhetsbedömningen leda till avslag på ansökan.

Mera

Detta är fallet exempelvis om det är fråga om en sedvanlig behandling utan särskilda risker. I motiveringen till pensionsbeslutet kan då konstateras att pensionssökandens hälsotillstånd kan förbättras genom behandling. Detta kan bidra till att pensionssökanden uppsöker bättre vård för sin sjukdom.

Vilka är förutsättningarna för beviljande av invalidpension för personer som fyllt 60 år?

Arbetsoförmågans yrkesrelaterade karaktär betonas när rätten till invalidpension för personer som har fyllt 60 år bedöms.

Arbetspensionslagarnas specialbestämmelse om betonandet av den yrkesrelaterade karaktären tillämpas om förutsättningarna för beviljande av invalidpension inte uppfylls enligt den allmänna definitionen.
Vid tillämpningen av den specialbestämmelse som betonar arbetsoförmågans yrkesrelaterade karaktär hos en pensionssökande som har fyllt 60 år utgår bedömningen från huruvida pensionssökandens arbetsförmåga har nedgått med minst två femtedelar respektive tre femtedelar. Arbetsoförmågans yrkesrelaterade karaktär understryks om

yrkesbanan är lång och
påfrestningarna och slitsamheten i arbetet
i kombination med åldersbetingade faktorer

gör det oskäligt att fortsätta arbeta (RP 45/2002 rd).

Rätten till invalidpension bedöms enligt den allmänna definitionen av arbetsoförmåga om den yrkesverksamma tiden för en person som har fyllt 60 år har varit kort. En yrkesverksam tid på mindre än tio år kan anses vara kort.

Vad betyder en "lång tid i förvärvsarbete" vid bedömningen av arbetsförmågan hos en person som fyllt 60 år?

Vid bedömningen av yrkesbanans långvarighet utgår man från pensionssökandens hela yrkesverksamma tid före ansökan om pension. Som långvarig kan betraktas en yrkesbana på minst tio år.

Den yrkesverksamma tiden kan omfatta avbrott på grund av

arbetslöshet
sjukledigheter eller
barnavård.

Ett arbete kan också vara säsongbetonat eller utföras på deltid.

Avbrott i anställningen, anställningens säsongbetonade karaktär eller deltidsarbete hindrar inte i sig att den yrkesverksamma tiden betraktas som långvarig.

Arbete utomlands jämställs med arbete i Finland.

Vad fäster man uppmärksamhet vid bedömningen av åldersbetingade faktorer?

Vid bedömningen av åldersbetingade faktorer fästs uppmärksamhet vid sådana egenskaper som

kan vara av betydelse i pensionssökandens eget arbete
eventuellt försvårar pensionssökandens möjligheter att jämfört med andra i samma ålder klara av arbetet, såsom försämrad precision eller minskad fysisk och psykisk tålighet.

Mera

En person kan åldras i förtid på grund av exempelvis

svåra levnadsförhållanden
funktionshinder eller
tidigare långvarig sjukdom.

Vad innebär påfrestning och slitsamhet i arbetet?

Vid bedömningen av påfrestningen eller slitsamheten i arbetet ska följande faktorer beaktas:

arbetsbördan och obekväma arbetsställningar
arbetstidens längd och oregelbundenhet samt
påfrestningen till följd av arbetstidsarrangemangen.

Påfrestningen kan förstärkas på grund av exempelvis

svåra människorelationer i arbetet
ständig brådska i arbetet
ensamarbete.

Också väsentliga omställningar i förhållandena eller arbetsmetoderna kan medföra påfrestning.

Av arbetet orsakad påfrestning och slitsamhet kan yppa sig som exempelvis

symtom i rörelseapparaten
trötthet
psykiska symtom
ökad sjukfrånvaro eller
olika problem på arbetsplatsen

Pensionsanstalten kan få uppgifter om hur påfrestande och slitsamt pensionssökandens arbete är exempelvis

med stöd av utredningar om arbetet och arbetsförhållandena, såsom blankett ETK 7111r med arbetsgivarens beskrivning av arbetet

via arbetarskyddsfullmäktige
via företagshälsovården
via förtroendemannen eller
via pensionssökanden själv.

Vad innebär yrkesrelaterad betoning?

Enligt den allmänna definitionen av arbetsoförmåga beaktas vid bedömningen av nedgången i arbetsförmågan yrkesrelaterade kriterier, såsom

utbildning
tidigare verksamhet och
andra därmed jämförbara omständigheter.

Vid bedömningen av arbetsförmågan tillmäts de yrkesrelaterade kriterierna allt större betydelse ju äldre en pensionssökande är.

Vid bedömningen av arbetsförmågan hos en pensionssökande som har fyllt 60 år beaktas dessutom pensionssökandens återstående funktionsförmåga i relation till hans eller hennes eget arbete. Om en pensionssökande har varit arbetslös före en period med sjukdagpenning ställs funktionsförmågan i huvudsak i relation till pensionssökandens senaste arbete.

För en deltidsarbetande pensionssökande som har fyllt 60 år bedöms pensionssökandens förmåga att klara av deltidsarbetet. Om en pensionssökande har övergått till deltidsarbete för mindre än ett år sedan, bedöms arbetsförmågan i relation till pensionssökandens tidigare heltidsarbete.

Vanligen utgår bedömningen från det arbete som pensionssökanden har utfört under tiden med pension. Arbetsförmågan bedöms med avseende på det arbete som pensionssökanden har utfört under pensioneringen, om pensionssökanden redan får

avträdelsestöd eller
delinvalidpension.

Inom den offentliga sektorn används både den allmänna och den yrkesrelaterade definitionen av arbetsoförmåga

Arbetspensionslagarna inom den offentliga sektorn omfattar både

en allmän definition av arbetsoförmåga och
en så kallad yrkesrelaterad definition av arbetsoförmåga.

Den allmänna definitionen av arbetsoförmåga tillämpas vid arbetsoförmåga som börjar efter det att en anställning har upphört.

Den allmänna definitionen av arbetsoförmåga har samma innehåll som definitionen av arbetsoförmåga i arbetspensionslagarna för den privata sektorn. Definitionen tillämpas enligt samma principer som inom den privata sektorn.

Den yrkesrelaterade definitionen av arbetsoförmåga tillämpas vid arbetsoförmåga som börjar under anställningstiden. I sådana fall bedöms om den anställda på grund av sjukdom, lyte eller skada har blivit oförmögen att sköta sin tjänst eller sitt arbete under minst ett års tid.

Enligt den yrkesrelaterade definitionen av arbetsoförmåga bedöms pensionssökandens arbetsförmåga således i relation till sökandens eget arbete.

Inom den offentliga sektorn granskas arbetsoförmågan också hos personer som har fyllt uppnått åldersklassens lägsta pensionsålder och som har ansökt om invalidpension. Enligt arbetspensionslagarna inom den offentliga sektorn granskas förutsättningarna för att få invalidpension och beräknas pensionen som invalidpension, men beviljas invalidpensionen som ålderspension från början av den månad som följer den då sökanden uppnått ålderklassens lägsta pensionsålder, om

pensionssökanden uppnår åldersklassens lägsta pensionsålder innan primärtiden enligt sjukförsäkringslagen löper ut eller
för pensionssökanden inte fastställs någon primärtid enligt sjukförsäkringslagen, eftersom pensionssökanden uppnår åldersklassens lägsta pensionsålder före den maximala tiden på 150 utbetalningsdagar.

Inom den privata sektorn prövas invalidpension inte i sådana fall. Pensionsanstalterna inom den privata sektorn behandlar pensionsansökan som ansökan om ålderspension. Pensionsanstalterna inom den offentliga sektorn behandlar pensionsansökan som ansökan om invalidpension.

Om pensionssökanden har varit såväl offentligt som privat anställd på så sätt att han eller hon senast har arbetat inom den privata sektorn, ska pensionsanstalten inom den privata sektorn lämna pensionsansökan till pensionsanstalten inom den offentliga sektorn för bedömning av arbetsförmågan.