Takaisin

    Kännetecknen för ett anställningsförhållande respektive företagarverksamhet och gränsdragningen mellan anställningsförhållande och företagarverksamhet

    Julkaisuaika 28.04.2017, Julkisuus: Julkinen

    Muutokset edelliseen

    Laghänvisningarna har uppdaterats. En precisering om att när flera aktörer är inblandade i utförandet av arbete, ska alla aktörers ställning vid behov definieras så att arbetspensionsförsäkeringen går rätt till.

    Arbete i förvärvsyfte försäkras enligt arbetspensionslagarna

    Arbete som utförs i förvärvssyfte, alltså förvärvsarbete, ska försäkras enligt arbetspensionslagarna. 

    Arbete i ett anställningsförhållande (arbetsavtalsförhållande eller tjänsteförhållande) är osjälvständigt förvärvsarbete. Osjälvständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller anställningsförhållanden.

    Arbete som företagare är självständigt förvärvsarbete. Självständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller företagare.

    Man kan också arbeta i annat är förvärvssyfte. Sådant arbete är t.ex.

    • talkoarbete, grannhjälp
    • fritidsaktivitet
    • förtroendeuppdrag
    • arbetspraktik. 

    Arbetspensionslagarna gäller inte arbete som inte utförs i förvärvssyfte.

    Mera

    Sedvanlig fritidsaktivitet och arbete i samband med den står utanför arbetsavtalslagens tillämpningsområde.

    Som sedvanlig fritidsaktivitet betraktas enligt detaljmotiveringen till arbetsavtalslagen (RP 157/2000 rd) bl.a. frivillig handledning av barn och unga inom idrottsföreningar och även annat arbete inom motsvarande föreningsverksamhet, som inte utförs i förvärvssyfte.

    Det är kännetecknande för arbete inom sedvanliga fritidsaktiviteter att det inte utförs i förvärvssyfte. Vederlaget för arbetet är vanligtvis litet och har karaktären av kostnadsersättning. När det i samband med sedvanliga fritidsaktiviteter betalas kostnadsersättningar för faktiska kostnader till den som utför arbete, betyder inte ens en större ersättning i sig att det är fråga om ett anställningsförhållande.

    Gränsdragningen mellan sedvanlig fritidsaktivitet och ett anställningsförhållande görs genom att granska om arbetet uppfyller kännetecknen för ett anställningsförhållande. Då fäster man uppmärksamhet vid bl.a. om

    • arbetet utförs för verksamhetsarrangörens räkning
    • arrangören får ekonomisk nytta av verksamheten
    • arrangören leder och övervakar verksamheten för att uppnå ett ekonomiskt resultat
    • den som utför arbetet gör det i förvärvssyfte.

    Kännetecknen för ett anställningsförhållande

    Vid tillämpningen av arbetspensionslagarna följs arbetsavtalsbegreppet enligt arbetsavtalslagen. Ett anställningsförhållande definieras enligt kännetecknen för ett arbetsavtal.

    Kännetecknen för ett anställningsförhållande är

    • ett avtal
    • personligt utförande av arbetet
    • mot vederlag
    • för arbetsgivarens räkning
    • under arbetsgivarens ledning och övervakning.

    I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare

    I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare. Parterna i ett arbetsavtal är arbetsgivaren och arbetstagaren.

    Ett arbetsavtal förutsätter inte en viss form

    Ett arbetsavtal kan ingås

    • muntligt
    • skriftligt
    • elektroniskt.

    För klarhetens skull är det bra att göra upp ett skriftligt arbetsavtal.

    Mera

    Ett arbetsavtal kan också uppkomma tyst när en arbetsgivare tillåter att en arbetstagare arbetar för arbetsgivarens räkning, även om inget uttryckligt avtal har ingåtts.  

    Ett arbetsavtal kan också benämnas någonting annat än arbetsavtal.

    Avtalets benämning är inte i sig avgörande vid bedömningen om det är fråga om ett arbetsavtal eller något annat avtal om utförande av arbete (t.ex. uppdrag).

    I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet

    I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet.

    Även medlemmarna i ett arbetslag förbinder sig att utföra arbetet personligen. Ett arbetsavtal uppstår mellan varje medlem i arbetslaget och arbetstagaren.

    I ett anställningsförhållande utför arbetstagaren arbete mot vederlag

    Enligt arbetsavtalet utför arbetstagaren arbete i förvärvssyfte mot lön eller annat vederlag. 

    Vederlaget kan bestå av olika prestationer. Vederlaget kan t.ex. vara

    • penninglön
    • naturaförmåner
    • förmåner enligt belöningssystem (t.ex. resultatpremie, aktiepremie).

    Som pensionsgrundande arbetsinkomst betraktas i regel alla sådana prestationer som arbetsgivaren betalar arbetstagaren som vederlag för arbete som utförts enligt arbetsavtalet.

    I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren en skyldighet att betala lön. I praktiken kan vederlaget för arbetet också betalas av någon annan än arbetsgivaren (t.ex. serviceavgifter, lönegaranti). 

    I ett anställningsförhållande arbetar arbetstagaren för arbetsgivarens räkning

    Genom arbetsavtalet förbinder arbetstagaren sig att arbeta för arbetsgivarens räkning. Nyttan av arbetsprestationen (arbetets ekonomiska resultat eller arbetets värde) kommer direkt arbetsgivaren till godo.

    Den lön som arbetstagaren får är inte direkt nytta av arbetet som avses här utan vederlag för arbetet.

    I ett anställningsförhållande arbetar arbetstagaren under arbetsgivarens ledning och övervakning (direktionsrätt)

    I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren rätt att leda och övervaka arbetet, dvs. direktionsrätt. Arbetsgivaren ska ha rätt att både leda och övervaka för att det ska handla om den direktionsrätt som ingår i ett anställningsförhållande.

    Arbetsgivaren har rätt att bestämma bl.a.

    • vilket arbete som ska utföras
    • var arbetet ska utföras
    • när arbetet ska utföras
    • hur arbetet ska utföras.

    Arbetsgivaren har också rätt att övervaka att arbetet görs enligt de bestämmelser som getts.

    Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet är i praktiken det viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande när man bedömer om ett arbete utförs i ett anställningsförhållande eller något annat förhållande (t.ex. uppdragsförhållande). Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet innebär att arbetstagaren står i en osjälvständig ställning i förhållande till arbetsgivaren. Arbetsgivaren har i sista hand beslutanderätten i frågor som gäller arbetet och rätt att leda och övervaka arbetet.

    Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten (t.ex. fabriksarbete, planeringsarbete). Arbetsgivaren förutsätts inte nödvändigtvis konkret utöva sin makt att leda och övervaka arbetet.

    Kännetecknen för ett arbetsavtal är tvingande lagstiftning

    Begreppet arbetsavtal i arbetsavtalslagen är tvingande rätt. Anställningens existens avgörs utgående från om kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylls av det faktiska utförandet av arbetet.

    Parterna i ett avtal om utförande av arbete kan till exempel inte på ett sätt som avviker från lagen och som är bindande för pensionsanstalten avtala om

    • huruvida det handlar om ett anställningsförhållande
    • vilken arbetspensionslag som tillämpas på arbetet
    • att en prestation (t.ex. resultatpremie) som betalas på basis av arbete som utförts i ett anställningsförhållande och som ingår i den pensionsgrundande arbetsinkomsten inte beaktas när pensionen och arbetspensionsförsäkringsavgifterna fastställs.

    Drag hos företagarverksamhet

    I lagen om pension för företagare (FöPL) avses med företagare en person som utför förvärvsarbete utan att stå i ett anställningsförhållande eller ett tjänste- eller annat offentligrättsligt anställningsförhållande.

    När det bedöms om en person är en företagare enligt FöPL, kan de genom rätts- och beskattningspraxis etablerade kännetecknande dragen för företagarverksamhet tas som hjälp. Drag som kännetecknar självständig yrkesutövning är bl.a.

    • förvärvssyfte
    • självständighet
    • företagarrisk
    • verksamheten är allmän, offentlig och omfattande.

    Alla ovan nämnda drag som kännetecknar företagarverksamhet behöver inte förekomma samtidigt. Det viktiga är att en företagare arbetar i förvärvssyfte för sin egen räkning och självständigt i en sådan utsträckning att han eller hon inte är underställd en arbetsgivares rätt att leda och övervaka arbetet såsom i ett anställningsförhållande.

    Mera

    Att ett förhållande där det utförs arbete inte kan verifieras som ett anställningsförhållande innebär inte automatiskt att det är fråga om företagarverksamhet. Om det emellertid är fråga om arbete i förvärvssyfte, utgår man vid tillämpningen av arbetspensionslagarna för den privata sektorn från att det är företagarverksamhet.

    Förvärvssyfte och företagarrisk

    Man bedriver företagarverksamhet i förvärvssyfte. Företagaren bär risken för att verkesamheten generar förvärvsinkomster och att företagaren får företagarvinst av verksamheten.

    Tecken på företagarskap och företagarrisk är att ersättningen för arbetet bestäms utifrån resultatet av det färdiga arbetet, i synnerhet om betalningen av ersättning är beroende av om uppdragsgivaren godkänner arbetet. En företagare kan också vara skyldig att rätta till arbetet på egen bekostnad.  Det är typiskt att företagaren själv ansvarar för sin arbetsprestation.

    Ett typiskt drag hos företagarverksamhet är investering av kapital i verksamheten (t.ex. lokaliteter, maskiner, material och avlöning av arbetskraft).

    En betydande kapitalinsats är ofta en omständighet som starkt tyder på företagarverksamhet. Betydelsen av investerat kapital kan variera mellan olika branscher. Personer som allmänt erbjuder tjänster som bygger på deras egen yrkeskunskap (t.ex. läkare) kan vara företagare utan en betydande kapitalinsats. Då kan t.ex. flera samtidiga uppdrag tyda på att verksamheten är företagarmässig. Även offentlig verksamhet och t.ex. annonsering om tjänsterna tyder på företagarverksamhet. 

    I företagarskap ingår en risk att förlora kapital.

    Företagarens självständighet i relation till den som låter utföra arbetet

    Av central betydelse vid gränsdragningen mellan anställning och företagarskap är om företagaren är självständig i relation till den som låter utföra arbete. En företagare är inte underställd arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet (direktionsrätt) såsom i ett anställningsförhållande. En företagare kan i regel själv beslut om bl.a.

    • hurdana arbeten han eller hon utför
    • om han eller hon åtar sig ett arbete
    • hur många uppdragsgivare han eller hon har
    • hur han eller hon prissätter sitt arbete.

    I princip beslutar företagaren också själv över hur arbetet i praktiken ska utföras inom ramarna för uppdraget eller avtalet med den som låter utföra arbetet.

    Den som låter utföra arbetet kan ge företagaren bestämmelser om arbetet. Den som låter utföra arbetet och företagaren avtalar om uppdragets innehåll. Uppdragsgivaren kan också ge företagaren anvisningar om hur uppdraget ska genomföras. Då är det inte fråga om arbetsgivarens direktionsrätt, utan om en allmän rätt för uppdragsgivaren eller beställaren att styra arbetet, vilket i praktiken kan ske till och med mycket konkret och detaljerat.

    Omfattande, allmän och offentlig verksamhet

    I lagarna om pension för företagare fastställs kriterier om bl.a. företagararbetets varaktighet och värdet av företagarens arbetsinsats. De innehåller inte kriterier som gäller hur allmän, omfattande eller offentlig företagarverksamheten är.

    När man definierar om en person betraktas som företagare enligt lagarna om pension för företagare, kan man vid helhetsbedömningen fästa uppmärksamhet vid om verksamheten är företagarmässig och etablerad.

    Som ett företagarmässigt drag kan betraktas t.ex. att personen självständigt erbjuder sina tjänster och meddelar offentligt hurdana arbetsprestationer man kan beställa av honom eller henne. Att verksamheten är etablerad utåt kan avspeglas t.ex. av att beställningar och fakturering sköts genom ett bolag.    

    Avtalet om företagarens arbete

    Det är typiskt för arbete i egenskap av företagare att avtalet om arbetet tydligt är något annat än ett arbetsavtal

    • till sin benämning
    • till sin ordalydelse
    • till sin terminologi
    • till avtalsvillkoren.

    Av avtalet kan man ofta dra slutsatsen att parterna uttryckligen har haft som avsikt att fastställa villkoren för annat än arbete i ett anställningsförhållande. 

    Benämningen på avtalet om arbetet är i sig inte avgörande när man bedömer om det är fråga om arbete i egenskap av företagare enligt arbetspensionslagarna eller i egenskap av anställd. Förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagare) bedöms utifrån de faktiska omständigheterna kring arbetet.

    För klarhetens skull är det bra att ingå ett skriftligt avtal om arbetet.

    Annat som tyder på företagarverksamhet

    Vid bedömning av huruvida de grundläggande dragen hos företagarverksamhet (förvärvssyfte, självständighet, företagarverksamhet och bl.a. hur allmän verksamheten är) kan uppmärksamhet fästas bl.a. vid

    • det konkreta sättet att utföra arbetet
    • avlöningen
    • antalet uppdrag
    • uppdragsgivarens rätt att styra arbetet.

    Mera

    Omständigheter kring det konkreta sättet att utföra arbetet är bl.a. följande: 

    • den som utför arbetet har ingen skyldighet att göra det personligen, utan har rätt att anliga biträden och vikarier utan att höra den som låter utföra arbetet
    • den som utför arbetet får själv bestämma om sin arbetstid
    • den som utför arbetet skaffa själv sina arbetsredskap och de anläggningar och material som behövs för arbetet
    • den som utför arbetet gör det i sina egna lokaliteter som han eller hon utrustat för verksamheten
    • den som utför arbetet har ett eget försäljningslager
    • sättet att utföra arbetet avviker från det som anställda hos den som låter utföra arbetet har.

    Omständigheter kring avlöningen är bl.a.:

    • den som utför arbetet får en ersättning för det färdiga resultatet av arbetet (rättelse av fel på egen bekostnad)
    • ersättningen betalas utgående från resultatet av arbetet, t.ex. som styckeersättning eller enligt faktura
    • kostnader ersätts inte separat
    • ersättningen innehåller inte ersättning för semester och övertid
    • i ersättningen beaktas företagarens pensions- och olycksfallsförsäkringsavgifter kalkylmässigt
    • ersättningen bestäms på andra grunder än för anställda hos den som låter utföra arbetet eller för anställda i allmänhet
    • i vilken grad den som utför arbetet är ekonomiskt beroende av arbetstillfällen som den som låter utföra arbetet erbjuder.

    Omständigheter kring antalet uppdrag är bl.a.:

    • flera samtidiga uppdrag
    • flera uppdrag i följd av olika beställare
    • det finns inte avtal som begränsar arbete åt andra uppdragsgivare.

    Omständigheter kring uppdragsgivarens rätt att styra arbetet är bl.a.:

    • den som låter utföra arbetet har inte rätt att fast styra arbetet, kontakterna mellan den som låter utföra arbetet och den som utför det är inte täta
    • den som utför arbetet har rätt att själv besluta om hur arbetet ordnas och organiseras i praktiken.

    Vid helhetsbedömningen kan man också beakta

    • försäkringar som tecknats för verksamheten
    • anmälningar om verksamheten till myndigheterna.

    Försäkringar och anmälningar visar inte i sig att personen arbetar som en företagare enligt lagarna om pension för företagare. Situationen bedöms som en helhet utifrån de faktiska omständigheterna.

    Mera

    Omständigheter kring försäkringar och anmälningar är bl.a.

    • ansökan om näringstillstånd
    • anmälan till handelsregistret och näringsanmälan
    • tidigare beskattningspraxis (om den skattskyldiga har deklarerat sina inkomster som näringsidkare)
    • FöPL- eller LFöPL-försäkring
    • verksamhet som bedrivs i bolagsform
    • anmälan till förskottsuppbördsregistret
    • skyldighet att betala mervärdesskatt.

    Gränsdragningen mellan en anställning och företagarverksamhet görs utifrån en helhetsbedömning

    Gränsdragningen mellan en anställning och företagarverksamhet görs utifrån en helhetsbedömning från fall till fall.

    Varje förhållande som gäller utförande av arbete granskas för sig när man fastställer

    • förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagarverksamhet, annat förhållande)
    • ställningen för den som utför arbetet
    • ställningen för den som låter utföra arbetet
    • skyldigheten att ordna arbetspensionsförsäkring.

    Mera

    Den som utför ett arbete kan göra det som anställd arbetstagare, företagare enligt lagarna om pension för företagare eller i något annat förhållande (t.ex. inom ramarna för sedvanlig fritidsaktivitet). På motsvarande sätt kan den som låter utföra arbetet vara arbetsgivare till en anställd som utför arbetet, uppdragsgivare till en person som arbetar som företagare eller någon annan som låter utföra ett arbete.

    För att ett anställningsförhållande ska föreligga och en ställning som arbetsgivare respektive arbetstagare uppkomma förutsätts att kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylls.

    Arbetsgivaren har en skyldighet att ordna med lagstadgat arbetspensionsskydd för arbetstagaren enligt den arbetstagarpensionslag som gäller i fallet. En företagare ansvarar själv för sin arbetspensionsförsäkring.

    Vid helhetsbedömningen beaktas bl.a.

    • avtalet om utförande av arbete
    • parternas avsikt
    • omständigheterna kring arbetet
    • faktorer som gäller fullgörandet av avtalet. 

    Ett förhållande som gäller utförande av arbete har ofta drag som tyder både på en anställning och på företagararbete. Om det handlar om ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet avgörs genom en helhetsbedömning. Det viktiga är att bedöma, om den som utför arbetet arbetar i sådana omständigheter och på sådana villkor att han eller hon är i en osjälvständig ställning gentemot den som låter utföra arbetet och under dennas ledning och övervakning såsom i ett anställningsförhållande.

    När det inte har ingåtts något skriftligt avtal om arbetet eller det efteråt uppstår oklarheter om avtalets innebörd, fäster man vid helhetsbedömningen uppmärksamhet vid den faktiska ledningen och övervakningen av arbetet. Konkreta bestämmelser och övervakningsåtgärder som gäller arbetet kan vara ett tecken på arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet som ingår i ett anställningsförhållande.

    I helhetsbedömningen beaktas arbetets natur och det faktum att arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten. Det kan t.ex. finnas mer detaljerade instruktioner om fabriksarbete i ett anställningsförhållande än om planerings- eller sakkunnigarbete i ett anställningsförhållande. Å andra sidan kan en uppdragsgivare också ge en företagare rätt noggranna anvisningar om hur uppdraget ska genomföras.

    Parternas likadana uppfattningar spelar en roll, i synnerhet om de överensstämmer med avtalet och arbetet och de faktiska omständigheterna kring arbetet.

    Hur vederlaget eller ersättningen för arbetet beskattas kan beaktas vid helhetsbedömningen. Beskattningen avgör inte sig om betalningen vid tillämpningen av arbetspensionslagarna betraktas som vederlag för arbete i ett anställningsförhållande.

    Frilansar

    Användningen av benämningen frilans varierar. En frilans kan uppfattas som en egenföretagare eller t.ex. en person som är anställd hos flera arbetsgivare.

    Av benämningen frilans eller beskattningen av inkomsterna av frilansarbete som sådana kan man inte sluta sig till om personen omfattas av lagarna om pension för arbetstagare eller lagarna om pension för företagare.

    Arbetspensionsförsäkringen för varje förhållande för utförande av arbete avgörs från fall till fall utifrån de faktiska omständigheterna. Olika arbeten kan behöva försäkras enligt olika arbetspensionslagar. Det är t.ex. möjligt att en person samtidigt är anställd hos en arbetsgivare och står i ett uppdragsförhållande till en annan uppdragsgivare. Även förhållanden för utförande av arbete som följer på varandra kan omfattas av olika arbetspensionslagar.    

    Tillämpning av FöPL förutsätter inte att den som utför arbetet har ett företag eller en firma för sin verksamhet. Frilansar som förvärvsarbetar men inte i ett anställningsförhållande kan vara företagare enligt FöPL.

    Uthyrning och förmedling av arbetskraft

    Med uthyrning av arbetskraft avses ett avtalsbaserat arrangemang där ett personaluthyrningsföretag (bemanningsföretag) ställer sin arbetstagare på viss tid till kundföretagets (användarföretagets) förfogande på villkor som det avtalats om i personaluthyrningsavtalet. Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget finns ett avtalsförhållande som möjliggör arrangemanget. Arbetstagarens anställningsförhållande till bemanningsföretaget består under arrangemanget. Bemanningsföretaget är (den uthyrda) arbetstagarens arbetsgivare.

    Vid förmedling av arbete eller arbetskraft finns det inget anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och den som förmedlar arbetet. Det kan uppstå ett anställningsförhållande mellan den som behöver arbetskraft och den som utför arbetet.

    Löneutbetalning och fakturering

    Löneutbetalning är arbetsgivarens skyldighet i ett anställningsförhållande. Enbart löneutbetalning medför dock inte i sig en arbetsgivarställning. Lönen kan utbetalas för arbetsgivarens räkning av en ställföreträdande utbetalare (t.ex. i lönegarantifall). Inom en koncern kan lönen eller en del av den betalas till en arbetstagare av någon annan eller ur någon annans medel än arbetsgivaren. Den ställföreträdande utbetalaren är inte arbetsgivare.

    Skötseln av fakturering eller bokföring som hänför sig till arbetet är inte heller i sig ett tecken på arbetsgivarställning. Det kan t.ex. vara fråga om en tjänst som arbetsgivaren köper av en utomstående. Det kan också vara en tjänst som en företagare själv köper. Då är tjänsteleverantören inte arbetsgivare. 

    När flera aktörer är inblandade i utförandet av ett arbete, ska alla parters ställning vid behov definieras för att 

    • kunna fastställa om det är fråga om ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet
    • få reda på vem som är arbetsgivare
    • arbetspensionsförsäkringen och rättigheter och skyldigheter kring den styrs rätt.

    Mera

    Flera aktörer är inblandade i utförandet av arbete t.ex. när den som utför arbetet självständigt avtalar om arbetsprestationen med A och fakturerar ersättningen för sitt arbete via bolag B. Då kan det vara nödvändigt att utreda, mellan vilka parter det egentliga avtalet om arbetet har ingåtts och mellan vilka parter det finns ett avtal som gäller annat än arbetet (t.ex. enbart ett avtal om fakturering).

    Om det mellan parterna finns ett avtal om utförande av arbete, ska det granskas om avtalet uppfyller kännetecknen för ett arbetsavtal eller för något annat slag av avtal, t.ex. ett uppdragsavtal. Om avtalet mellan parterna uppfyller kännetecknen för ett arbetsavtal, föreligger ett anställningsförhållande. I ett anställningsförhållande regleras arbetsgivarens och arbetstagarens rättigheter och skyldigheter i princip i hela den arbetsrättsliga lagstiftningen som tillämpas på anställningsförhållanden (inkl. lagen om pension för arbetstagare).

    Om det inte finns ett avtal om utförande av arbete mellan parterna, uppkommer det varken ett anställningsförhållande eller ett uppdragsförhållande mellan parterna.