Länkarna till lagrummen har uppdaterats.
Voimassa 01.01.2017 - toistaiseksi
Soveltamisohje, Julkaisuaika 16.04.2018 Julkisuus: Julkinen
Länkarna till lagrummen har uppdaterats.
Myndigheterna har en allmän skyldighet att utreda ärenden. Inom förvaltningen tillämpas dessutom allmänt en princip som går ut på att den som har de bästa förutsättningarna skaffar utredningar.
Med utredning av ett ärende avses att upplysningar som behövs för avgörandet skaffas och framläggs inför beslutsfattandet. För att man ska kunna fatta rätt beslut måste alla fakta som kan inverka på saken jämte nödvändiga bevis finnas till hands.
Det huvudsakliga ansvaret för utredningen av ett ärende vilar på myndigheten.
En myndighet ska se till att ett ärende utreds tillräckligt och på behörigt sätt genom att skaffa den information och den utredning som behövs för att ärendet ska kunna avgöras. Myndigheten är i sista hand skyldig att utreda också ett ärende som en part har inlett.
Utgångspunkten är att myndigheten själv skaffar den nödvändiga utredningen, om det inte finns grund för att utredningarna ska skaffas och framläggas av parten eller någon annan.
Till myndighetens utredningsskyldighet hör också att skaffa sådana utredningar som den kan få lättare och snabbare än parten och som inte medför kostnader för parten. När pensionsanstalten tar initiativet till att ett ärende utreds (t.ex. att en företagares arbetsinkomst omräknas), är pensionsanstalten i allmänhet också skyldig att skaffa den nödvändiga utredningen.
Myndigheten kan skaffa utredning genom egen försorg eller begära utredning av parten eller någon annan. Myndigheten anvisar också vilka utredningar som ska lämnas in. Myndigheten har å andra sidan också rätt att begränsa mottagandet av sådana uppgifter, som uppenbarligen inte behövs för att avgöra ärendet.
Till utredningen av ärenden hör också samarbete mellan myndigheterna, om vilket det finns en allmän bestämmelse i förvaltningslagen och särskilda bestämmelser i arbetspensionslagarna.
En part ska lägga fram utredning om grunderna för sina yrkanden. I princip ska parten framlägga utredningarna samtidigt med sitt yrkande och grunderna för det, men utredningarna kan lämnas även senare.
Parten kan av praktiska skäl uppmanas att lämna även sådan utredning som myndigheten kan skaffa själv, men som det är ändamålsenligt att begära av parten med hänsyn till ärendets natur (t.ex. uppgifter om bokföringen i sökandens företag). I vilken utsträckning parten är utredningsskyldig kan också bero på till exempel vilka bilagor som enligt lagen ska fogas till de handlingar som anhängiggörs.
Parten ska också i övrigt medverka till utredningen av ett ärende som parten har inlett. Parten ska således försöka samarbeta med myndigheten, för att få fram så täckande och sanningsenliga uppgifter som möjligt inför avgörandet av ärendet.
Om en part i ett ärende inte lämnar den begärda utredningen eller pensionsanstalten inte kan skaffa den, får parten bära konsekvenserna av att ärendet inte har kunnat utredas. Pensionsanstalten avgör pensionsärendet utifrån de tillgängliga uppgifterna. Om ärendet inte kan avgöras utifrån de tillgängliga uppgifterna lämnar pensionsanstalten ärendet utan prövning och ger ett beslut om att ärendet lämnas utan prövning.
Biträdande justitiekanslern har meddelat ett beslut enligt vilket Fpa inte uppfyllde kraven på en myndighets utredningsskyldighet enligt 31 § förvaltningslagen.
I det ärende som beslutet gällde hade Fpa inte fått svar på sin begäran om upplysningar och därmed inte heller fått tillgång till den information som behövdes och Fpa hade därför utförsäkrat personen ur den sociala tryggheten i Finland. Eftersom FPA enligt den aktuella lagen om tillämpningsområde inte har rätt att utförsäkra någon ur den sociala tryggheten i Finland på den grund att personen inte har lämnat tillräckliga upplysningar, hade man bort tillämpa förvaltningslagen på FPA:s förfarande i utredningen av ärendet. Enligt förvaltningslagen kan man fatta beslut endast på grundval av tillräckligt klarlagda fakta.