Kännetecknen för ett anställningsförhållande respektive företagarverksamhet och gränsdragningen mellan anställningsförhållande och företagarverksamhet

Arbete i förvärvsyfte försäkras enligt arbetspensionslagarna

Arbete som utförs i förvärvssyfte, alltså förvärvsarbete, ska försäkras enligt arbetspensionslagarna.

Arbete i ett anställningsförhållande (arbetsavtalsförhållande eller tjänsteförhållande) är osjälvständigt förvärvsarbete. Osjälvständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller anställningsförhållanden.

Arbete som företagare är självständigt förvärvsarbete. Självständigt förvärvsarbete försäkras enligt de pensionslagar som gäller företagare.

Man kan också arbeta i annat är förvärvssyfte. Sådant arbete är t.ex.

talkoarbete, grannhjälp
fritidsaktivitet
förtroendeuppdrag
arbetspraktik.

Arbetspensionslagarna gäller inte arbete som inte utförs i förvärvssyfte.

Mera

Sedvanlig fritidsaktivitet och arbete i samband med den står utanför arbetsavtalslagens tillämpningsområde.

Som sedvanlig fritidsaktivitet betraktas enligt detaljmotiveringen till arbetsavtalslagen (RP 157/2000 rd) bl.a. frivillig handledning av barn och unga inom idrottsföreningar och även annat arbete inom motsvarande föreningsverksamhet, som inte utförs i förvärvssyfte.

Det är kännetecknande för arbete inom sedvanliga fritidsaktiviteter att det inte utförs i förvärvssyfte. Vederlaget för arbetet är vanligtvis litet och har karaktären av kostnadsersättning. När det i samband med sedvanliga fritidsaktiviteter betalas kostnadsersättningar för faktiska kostnader till den som utför arbete, betyder inte ens en större ersättning i sig att det är fråga om ett anställningsförhållande.

Gränsdragningen mellan sedvanlig fritidsaktivitet och ett anställningsförhållande görs genom att granska om arbetet uppfyller kännetecknen för ett anställningsförhållande. Då fäster man uppmärksamhet vid bl.a. om

arbetet utförs för verksamhetsarrangörens räkning
arrangören får ekonomisk nytta av verksamheten
arrangören leder och övervakar verksamheten för att uppnå ett ekonomiskt resultat
den som utför arbetet gör det i förvärvssyfte.

Kännetecknen för ett anställningsförhållande

Vid tillämpningen av arbetspensionslagarna följs arbetsavtalsbegreppet enligt arbetsavtalslagen. Ett anställningsförhållande definieras enligt kännetecknen för ett arbetsavtal.

Kännetecknen för ett anställningsförhållande är

ett avtal
personligt utförande av arbetet
mot vederlag
för arbetsgivarens räkning
under arbetsgivarens ledning och övervakning.

I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare

I ett anställningsförhållande finns det ett avtal om arbetet mellan en arbetstagare och en arbetsgivare. Parterna i ett arbetsavtal är arbetsgivaren och arbetstagaren.

Ett arbetsavtal förutsätter inte en viss form

Ett arbetsavtal kan ingås

muntligt
skriftligt
elektroniskt.

För klarhetens skull är det bra att göra upp ett skriftligt arbetsavtal.

Mera

Ett arbetsavtal kan också uppkomma tyst när en arbetsgivare tillåter att en arbetstagare arbetar för arbetsgivarens räkning, även om inget uttryckligt avtal har ingåtts.

Ett arbetsavtal kan också benämnas någonting annat än arbetsavtal.

Avtalets benämning är inte i sig avgörande vid bedömningen om det är fråga om ett arbetsavtal eller något annat avtal om utförande av arbete (t.ex. uppdrag).

I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet

I ett arbetsavtal förbinder arbetstagaren sig att själv personligen utföra arbetet.

Även medlemmarna i ett arbetslag förbinder sig att utföra arbetet personligen. Ett arbetsavtal uppstår mellan varje medlem i arbetslaget och arbetstagaren.

I ett anställningsförhållande utför arbetstagaren arbete mot vederlag

Enligt arbetsavtalet utför arbetstagaren arbete i förvärvssyfte mot lön eller annat vederlag.

Vederlaget kan bestå av olika prestationer. Vederlaget kan t.ex. vara

penninglön
naturaförmåner
förmåner enligt belöningssystem (t.ex. resultatpremie, aktiepremie).

Som pensionsgrundande arbetsinkomst betraktas i regel alla sådana prestationer som arbetsgivaren betalar arbetstagaren som vederlag för arbete som utförts enligt arbetsavtalet.

I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren en skyldighet att betala lön. I praktiken kan vederlaget för arbetet också betalas av någon annan än arbetsgivaren (t.ex. serviceavgifter, lönegaranti).

I ett anställningsförhållande arbetar arbetstagaren för arbetsgivarens räkning

Genom arbetsavtalet förbinder arbetstagaren sig att arbeta för arbetsgivarens räkning. Nyttan av arbetsprestationen (arbetets ekonomiska resultat eller arbetets värde) kommer direkt arbetsgivaren till godo.

Den lön som arbetstagaren får är inte direkt nytta av arbetet som avses här utan vederlag för arbetet.

I ett anställningsförhållande arbetar arbetstagaren under arbetsgivarens ledning och övervakning (direktionsrätt)

I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren rätt att leda och övervaka arbetet, dvs. direktionsrätt. Arbetsgivaren ska ha rätt att både leda och övervaka för att det ska handla om den direktionsrätt som ingår i ett anställningsförhållande.

Arbetsgivaren har rätt att bestämma bl.a.

vilket arbete som ska utföras
var arbetet ska utföras
när arbetet ska utföras
hur arbetet ska utföras.

Arbetsgivaren har också rätt att övervaka att arbetet görs enligt de bestämmelser som getts.

Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet är i praktiken det viktigaste kännetecknet för ett anställningsförhållande när man bedömer om ett arbete utförs i ett anställningsförhållande eller något annat förhållande (t.ex. uppdragsförhållande). Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet innebär att arbetstagaren står i en osjälvständig ställning i förhållande till arbetsgivaren. Arbetsgivaren har i sista hand beslutanderätten i frågor som gäller arbetet och rätt att leda och övervaka arbetet.

Arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten (t.ex. fabriksarbete, planeringsarbete). Arbetsgivaren förutsätts inte nödvändigtvis konkret utöva sin makt att leda och övervaka arbetet.

Kännetecknen för ett arbetsavtal är tvingande lagstiftning

Begreppet arbetsavtal i arbetsavtalslagen är tvingande rätt. Anställningens existens avgörs utgående från om kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylls av det faktiska utförandet av arbetet.

Parterna i ett avtal om utförande av arbete kan till exempel inte på ett sätt som avviker från lagen och som är bindande för pensionsanstalten avtala om

huruvida det handlar om ett anställningsförhållande
vilken arbetspensionslag som tillämpas på arbetet
att en prestation (t.ex. resultatpremie) som betalas på basis av arbete som utförts i ett anställningsförhållande och som ingår i den pensionsgrundande arbetsinkomsten inte beaktas när pensionen och arbetspensionsförsäkringsavgifterna fastställs.

Drag hos företagarverksamhet

I lagen om pension för företagare (FöPL) avses med företagare en person som utför förvärvsarbete utan att stå i ett anställningsförhållande eller ett tjänste- eller annat offentligrättsligt anställningsförhållande.

När det bedöms om en person är en företagare enligt FöPL, kan de genom rätts- och beskattningspraxis etablerade kännetecknande dragen för företagarverksamhet tas som hjälp. Drag som kännetecknar självständig yrkesutövning är bl.a.

förvärvssyfte
självständighet
företagarrisk
verksamheten är allmän, offentlig och omfattande.

Alla ovan nämnda drag som kännetecknar företagarverksamhet behöver inte förekomma samtidigt. Det viktiga är att en företagare arbetar i förvärvssyfte för sin egen räkning och självständigt i en sådan utsträckning att han eller hon inte är underställd en arbetsgivares rätt att leda och övervaka arbetet såsom i ett anställningsförhållande.

Mera

Att ett förhållande där det utförs arbete inte kan verifieras som ett anställningsförhållande innebär inte automatiskt att det är fråga om företagarverksamhet. Om det emellertid är fråga om arbete i förvärvssyfte, utgår man vid tillämpningen av arbetspensionslagarna för den privata sektorn från att det är företagarverksamhet.

Förvärvssyfte och företagarrisk

Man bedriver företagarverksamhet i förvärvssyfte. Företagaren bär risken för att verkesamheten generar förvärvsinkomster och att företagaren får företagarvinst av verksamheten.

Tecken på företagarskap och företagarrisk är att ersättningen för arbetet bestäms utifrån resultatet av det färdiga arbetet, i synnerhet om betalningen av ersättning är beroende av om uppdragsgivaren godkänner arbetet. En företagare kan också vara skyldig att rätta till arbetet på egen bekostnad. Det är typiskt att företagaren själv ansvarar för sin arbetsprestation.

Ett typiskt drag hos företagarverksamhet är investering av kapital i verksamheten (t.ex. lokaliteter, maskiner, material och avlöning av arbetskraft).

En betydande kapitalinsats är ofta en omständighet som starkt tyder på företagarverksamhet. Betydelsen av investerat kapital kan variera mellan olika branscher. Personer som allmänt erbjuder tjänster som bygger på deras egen yrkeskunskap (t.ex. läkare) kan vara företagare utan en betydande kapitalinsats. Då kan t.ex. flera samtidiga uppdrag tyda på att verksamheten är företagarmässig. Även offentlig verksamhet och t.ex. annonsering om tjänsterna tyder på företagarverksamhet.

I företagarskap ingår en risk att förlora kapital.

Företagarens självständighet i relation till den som låter utföra arbetet

Av central betydelse vid gränsdragningen mellan anställning och företagarskap är om företagaren är självständig i relation till den som låter utföra arbete. En företagare är inte underställd arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet (direktionsrätt) såsom i ett anställningsförhållande. En företagare kan i regel själv besluta om bl.a.

hurdana arbeten han eller hon utför
om han eller hon åtar sig ett arbete
hur många uppdragsgivare han eller hon har
hur han eller hon prissätter sitt arbete.

I princip beslutar företagaren också själv över hur arbetet i praktiken ska utföras inom ramarna för uppdraget eller avtalet med den som låter utföra arbetet.

Den som låter utföra arbetet kan ge företagaren bestämmelser om arbetet. Den som låter utföra arbetet och företagaren avtalar om uppdragets innehåll. Uppdragsgivaren kan också ge företagaren anvisningar om hur uppdraget ska genomföras. Då är det inte fråga om arbetsgivarens direktionsrätt, utan om en allmän rätt för uppdragsgivaren eller beställaren att styra arbetet, vilket i praktiken kan ske till och med mycket konkret och detaljerat.

Omfattande, allmän och offentlig verksamhet

I lagarna om pension för företagare fastställs kriterier om bl.a. företagararbetets varaktighet och värdet av företagarens arbetsinsats. De innehåller inte kriterier som gäller hur allmän, omfattande eller offentlig företagarverksamheten är.

När man definierar om en person betraktas som företagare enligt lagarna om pension för företagare, kan man vid helhetsbedömningen fästa uppmärksamhet vid om verksamheten är företagarmässig och etablerad.

Som ett företagarmässigt drag kan betraktas t.ex. att personen självständigt erbjuder sina tjänster och meddelar offentligt hurdana arbetsprestationer man kan beställa av honom eller henne. Att verksamheten är etablerad utåt kan avspeglas t.ex. av att beställningar och fakturering sköts genom ett bolag.

Avtalet om företagarens arbete

Det är typiskt för arbete i egenskap av företagare att avtalet om arbetet tydligt är något annat än ett arbetsavtal

till sin benämning
till sin ordalydelse
till sin terminologi
till avtalsvillkoren.

Av avtalet kan man ofta dra slutsatsen att parterna uttryckligen har haft som avsikt att fastställa villkoren för annat än arbete i ett anställningsförhållande.

Benämningen på avtalet om arbetet är i sig inte avgörande när man bedömer om det är fråga om arbete i egenskap av företagare enligt arbetspensionslagarna eller i egenskap av anställd. Förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagare) bedöms utifrån de faktiska omständigheterna kring arbetet.

För klarhetens skull är det bra att ingå ett skriftligt avtal om arbetet.

Annat som tyder på företagarverksamhet

Vid bedömning av huruvida de grundläggande dragen hos företagarverksamhet (förvärvssyfte, självständighet, företagarverksamhet och bl.a. hur allmän verksamheten är) kan uppmärksamhet fästas bl.a. vid

det konkreta sättet att utföra arbetet
avlöningen
antalet uppdrag
uppdragsgivarens rätt att styra arbetet.

Mera

Omständigheter kring det konkreta sättet att utföra arbetet är bl.a. följande:

den som utför arbetet har ingen skyldighet att göra det personligen, utan har rätt att anliga biträden och vikarier utan att höra den som låter utföra arbetet
den som utför arbetet får själv bestämma om sin arbetstid
den som utför arbetet skaffa själv sina arbetsredskap och de anläggningar och material som behövs för arbetet
den som utför arbetet gör det i sina egna lokaliteter som han eller hon utrustat för verksamheten
den som utför arbetet har ett eget försäljningslager
sättet att utföra arbetet avviker från det som anställda hos den som låter utföra arbetet har.

Omständigheter kring avlöningen är bl.a.:

den som utför arbetet får en ersättning för det färdiga resultatet av arbetet (rättelse av fel på egen bekostnad)
ersättningen betalas utgående från resultatet av arbetet, t.ex. som styckeersättning eller enligt faktura
kostnader ersätts inte separat
ersättningen innehåller inte ersättning för semester och övertid
i ersättningen beaktas företagarens pensions- och olycksfallsförsäkringsavgifter kalkylmässigt
ersättningen bestäms på andra grunder än för anställda hos den som låter utföra arbetet eller för anställda i allmänhet
i vilken grad den som utför arbetet är ekonomiskt beroende av arbetstillfällen som den som låter utföra arbetet erbjuder.

Omständigheter kring antalet uppdrag är bl.a.:

flera samtidiga uppdrag
flera uppdrag i följd av olika beställare
det finns inte avtal som begränsar arbete åt andra uppdragsgivare.

Omständigheter kring uppdragsgivarens rätt att styra arbetet är bl.a.:

den som låter utföra arbetet har inte rätt att fast styra arbetet, kontakterna mellan den som låter utföra arbetet och den som utför det är inte täta
den som utför arbetet har rätt att själv besluta om hur arbetet ordnas och organiseras i praktiken.

Vid helhetsbedömningen kan man också beakta

försäkringar som tecknats för verksamheten
anmälningar om verksamheten till myndigheterna.

Försäkringar och anmälningar visar inte i sig att personen arbetar som en företagare enligt lagarna om pension för företagare. Situationen bedöms som en helhet utifrån de faktiska omständigheterna.

Mera

Omständigheter kring försäkringar och anmälningar är bl.a.

ansökan om näringstillstånd
anmälan till handelsregistret och näringsanmälan
tidigare beskattningspraxis (om den skattskyldiga har deklarerat sina inkomster som näringsidkare)
FöPL- eller LFöPL-försäkring
verksamhet som bedrivs i bolagsform
anmälan till förskottsuppbördsregistret
skyldighet att betala mervärdesskatt.

Gränsdragningen mellan en anställning och företagarverksamhet görs utifrån en helhetsbedömning

Gränsdragningen mellan en anställning och företagarverksamhet görs utifrån en helhetsbedömning från fall till fall.

Varje förhållande som gäller utförande av arbete granskas för sig när man fastställer

förhållandets rättsliga natur (anställningsförhållande, företagarverksamhet, annat förhållande)
ställningen för den som utför arbetet
ställningen för den som låter utföra arbetet
skyldigheten att ordna arbetspensionsförsäkring.

Mera

Den som utför ett arbete kan göra det som anställd arbetstagare, företagare enligt lagarna om pension för företagare eller i något annat förhållande (t.ex. inom ramarna för sedvanlig fritidsaktivitet). På motsvarande sätt kan den som låter utföra arbetet vara arbetsgivare till en anställd som utför arbetet, uppdragsgivare till en person som arbetar som företagare eller någon annan som låter utföra ett arbete.

För att ett anställningsförhållande ska föreligga och en ställning som arbetsgivare respektive arbetstagare uppkomma förutsätts att kännetecknen för ett anställningsförhållande uppfylls.

Arbetsgivaren har en skyldighet att ordna med lagstadgat arbetspensionsskydd för arbetstagaren enligt den arbetstagarpensionslag som gäller i fallet. En företagare ansvarar själv för sin arbetspensionsförsäkring.

Vid helhetsbedömningen beaktas bl.a.

avtalet om utförande av arbete
parternas avsikt
omständigheterna kring arbetet
faktorer som gäller fullgörandet av avtalet.

Ett förhållande som gäller utförande av arbete har ofta drag som tyder både på en anställning och på företagararbete. Om det handlar om ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet avgörs genom en helhetsbedömning. Det viktiga är att bedöma, om den som utför arbetet arbetar i sådana omständigheter och på sådana villkor att han eller hon är i en osjälvständig ställning gentemot den som låter utföra arbetet och under dennas ledning och övervakning såsom i ett anställningsförhållande.

När det inte har ingåtts något skriftligt avtal om arbetet eller det efteråt uppstår oklarheter om avtalets innebörd, fäster man vid helhetsbedömningen uppmärksamhet vid den faktiska ledningen och övervakningen av arbetet. Konkreta bestämmelser och övervakningsåtgärder som gäller arbetet kan vara ett tecken på arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet som ingår i ett anställningsförhållande.

I helhetsbedömningen beaktas arbetets natur och det faktum att arbetsgivarens rätt att leda och övervaka arbetet kan ta sig olika uttryck i olika arbeten. Det kan t.ex. finnas mer detaljerade instruktioner om fabriksarbete i ett anställningsförhållande än om planerings- eller sakkunnigarbete i ett anställningsförhållande. Å andra sidan kan en uppdragsgivare också ge en företagare rätt noggranna anvisningar om hur uppdraget ska genomföras.

Parternas likadana uppfattningar spelar en roll, i synnerhet om de överensstämmer med avtalet och arbetet och de faktiska omständigheterna kring arbetet.

Hur vederlaget eller ersättningen för arbetet beskattas kan beaktas vid helhetsbedömningen. Beskattningen avgör inte sig om betalningen vid tillämpningen av arbetspensionslagarna betraktas som vederlag för arbete i ett anställningsförhållande.

Frilansar

Användningen av benämningen frilans varierar. En frilans kan uppfattas som en egenföretagare eller t.ex. en person som är anställd hos flera arbetsgivare.

Av benämningen frilans eller beskattningen av inkomsterna av frilansarbete som sådana kan man inte sluta sig till om personen omfattas av lagarna om pension för arbetstagare eller lagarna om pension för företagare.

Arbetspensionsförsäkringen för varje förhållande för utförande av arbete avgörs från fall till fall utifrån de faktiska omständigheterna. Olika arbeten kan behöva försäkras enligt olika arbetspensionslagar. Det är t.ex. möjligt att en person samtidigt är anställd hos en arbetsgivare och står i ett uppdragsförhållande till en annan uppdragsgivare. Även förhållanden för utförande av arbete som följer på varandra kan omfattas av olika arbetspensionslagar.

Tillämpning av FöPL förutsätter inte att den som utför arbetet har ett företag eller en firma för sin verksamhet. Frilansar som förvärvsarbetar men inte i ett anställningsförhållande kan vara företagare enligt FöPL.

Vid uthyrning av arbetskraft är den som utför arbetet anställd hos personaluthyrningsföretaget

Med uthyrning av arbetskraft avses ett avtalsbaserat arrangemang där ett personaluthyrningsföretag (bemanningsföretag) ställer sin arbetstagare på viss tid till kundföretagets (användarföretagets) förfogande (hyr ut) på villkor som det avtalats om i personaluthyrningsavtalet. Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget finns ett avtalsförhållande som möjliggör arrangemanget. Arbetstagarens anställningsförhållande till bemanningsföretaget består under arrangemanget. Bemanningsföretaget är (den uthyrda) arbetstagarens arbetsgivare.

Mellan användarföretaget och den (inhyrda) arbetstagaren finns det inget arbetsavtal eller anställningsförhållande, och användarföretaget är inte den inhyrda arbetstagarens arbetsgivare.

Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget finns ett avtalsförhållande som möjliggör arrangemanget.

Mera

Mellan bemanningsföretaget och användarföretaget som anlitar inhyrd arbetskraft finns ett avtalsförhållande, enligt vilket användarföretaget betalar ersättning för den inhyrda arbetskraften till bemanningsföretaget. Bemanningsföretaget är i egenskap av de uthyrda arbetstagarnas arbetsgivare ansvarig för löneutbetalningen till de arbetstagare som uthyrts till användarföretaget. I praktiken kan man avtala om att användarföretaget sköter den s.k. tekniska löneutbetalningen till de inhyrda arbetstagarna.

Vid förmedling av arbete eller arbetskraft står den som utför arbetet inte i anställningsförhållande till den som förmedlar arbetet eller arbetskraften, den som utför arbetet kan stå i ett anställnings- eller uppdragsförhållande till den åt vilken hen arbetar

Vid förmedling av arbete eller arbetskraft finns det inget arbetsavtal eller anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och den som förmedlar arbetet/arbetskraften, vilket innebär att den som förmedlar arbetet/arbetskraften är inte arbetsgivare till den som utför arbetet.

Det kan uppstå ett anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och den som hen arbetar åt. Om det uppstår ett anställningsförhållande till den som utför arbetet och den som behöver arbetskraft, är den som behöver arbetskraft arbetsgivare till den som utför arbetet.

Vid förmedling av arbete eller arbetskraft kan det uppstå ett uppdragsförhållande mellan den som utför arbetet och den som behöver arbetskraft. I ett uppdragsförhållande arbetar den som utför arbetet i allmänhet som företagare enligt arbetspensionslagarna.

De som anlitar faktureringstjänstföretag för att fakturera för sitt arbete

Den som utför ett arbete kan fakturera ersättningen (lönen) för sitt arbete genom ett faktureringstjänstföretag.

Faktureringstjänstföretag kan ha olika verksamhetsmodeller. Förenklat är modellen med faktureringsföretag den att den som utför arbetet själv skaffar sina uppdragsgivare (beställare, kunder) och avtalar med dem om uppdrag och arvoden. När arbetet har utförts, skickar uppdragstagaren faktureringsuppgifterna till faktureringstjänstföretaget, som fakturerar uppdragsgivaren. När uppdragsgivaren har betalat räkningen, drar faktureringstjänstföretaget bl.a. förskottsinnehållningen och faktureringsföretagets arvode av den betalda summan och betalar den återstående summan till den som utfört arbetet.

I verksamhetsmodellen med faktureringstjänstföretag finns det mellan faktureringstjänstföretaget och den som utfört arbetet och registrerat sig som användare av tjänsten i allmänhet inget arbetsavtal och sålunda inte heller något anställningsförhållande, vilket innebär att faktureringstjänstretaget inte är arbetsgivare till den som utfört arbetet.

Det kan uppstå ett anställningsförhållande mellan den som utför arbetet och anlitar faktureringstjänstföretaget och den åt vilken hen arbetar (uppdragsgivaren, kunden, beställaren) och som betalar ersättningen (lönen) som hen fakturerar via faktureringstjänsten.

I allmänhet arbetar de som sysselsätter sig själva och anlitar faktureringstjänstföretag som företagare enligt arbetspensionslagarna.

När faktureringstjänstföretag anlitas finns det många aktörer kring utförandet av arbetet och betalningen av ersättningen: den som utför arbetet, den som låter utföra arbetet (uppdragsgivare, beställare, kund) och faktureringstjänstföretaget. Vid behov måste alla aktörers ställning definieras för att

kunna fastställa om det är fråga om ett anställningsförhållande eller företagarverksamhet
få reda på vem som är arbetspensionsförsäkringsskyldig arbetsgivare, om det är fråga om en anställning
arbetspensionsförsäkringen och rättigheter och skyldigheter kring den ska gå rätt till.

Det är väsentligt att reda ut, mellan vilka det finns ett avtal om utförande av arbetet. Om det finns ett avtal om utförande av arbete mellan parterna, ska det utredas om det är fråga om arbete i ett anställningsförhållande som uppfyller kännetecken för arbetsavtal, eller annat avtal, t.ex. ett uppdragsavtal om arbete som företagare.

Om det inte finns ett avtal om utförande av arbete mellan parterna, uppkommer det varken ett anställningsförhållande eller ett uppdragsförhållande mellan parterna. En sådan aktör som inte är part i avtalet om utförande av arbete är varken i arbetsgivar- eller uppdragsgivarställning gentemot den som utför arbetet.

I modellen med faktureringstjänstföretag kan det mellan några aktörer finnas ett avtal om annat än utförande av arbete, t.ex. ett avtal om skötsel av fakturering.

Mera

I verksamhetsmodellen med ett faktureringstjänstföretag (där den som utför arbetet själv skaffar uppdragsgivare (beställare, kunder) och avtalar med dessa om uppdrag och arvoden och fakturerar ersättningen via ett faktureringstjänstföretag) handlar det inte om ett anställningsförhållande mellan faktureringstjänstföretaget och den som utför arbetet och anlitar faktureringstjänsten, eftersom

det mellan faktureringstjänstföretagets och den som utför arbetet inte finns något avtal om arbete (den som utför arbetet avtalar själv om sitt arbete och villkoren för det med beställaren (kunden) och skaffar i allmänhet själv sina kunder och de arbetsuppgifter hen fakturerar för genom faktureringstjänstföretaget, det finns ett avtal om arbetet mellan den som utför det och beställaren)
den som utför arbetet inte har förbundit sig att personligen utföra arbete åt faktureringstjänstföretaget eller åt någon annan för faktureringsföretagets räkning
den som utför arbetet inte har förbundit sig att arbeta under faktureringstjänstföretagets ledning och övervakning (faktureringstjänstföretaget varken bestämmer vilket arbete som ska utföras var, hur och när eller övervakar arbetet)
faktureringstjänstföretaget inte betalar den som utfört arbetet lön för arbete som hen utfört åt faktureringstjänstföretaget (det som går via faktureringstjänstföretaget är den ersättning som uppdragsgivaren betalar till den som utför arbetet)

I modellen med faktureringstjänstföretag har faktureringstjänstföretaget i allmänhet inget ansvar för arbetsprestationen som den som utför arbetet ska göra åt uppdragsgivaren (t.ex. vikariearrangemang, felaktig arbetsprestation) I allmänhet har faktureringstjänstföretaget inte heller något ansvar gentemot den som utfört arbetet och anlitar faktureringsföretaget för att den fakturerade summan ska betalas om uppdragsgivaren är insolvent. I ett anställningsförhållande har arbetsgivaren ansvar för arbetstagarens arbetsprestation och en skyldighet att betala lön.

På grundval av registrering som användare av faktureringstjänstföretag och skötsel av fakturering uppkommer inget anställningsförhållande mellan faktureringstjänstföretaget och den som anlitar tjänsten.

Det att en person anlitar ett faktureringstjänstföretag för att fakturera och få ersättning för arbete innebär i sig inte att det är fråga om arbete i egenskap av företagare och att företagaren i sin verksamhet anlitar faktureringsföretaget.

Om omständigheterna kring förhållandet mellan den som utför arbetet och den som låter utföra det uppfyller kännetecknen för ett anställningsförhållande, är det fråga om arbete som anställd trots att ersättningen faktureras och betalas genom ett faktureringstjänstföretag.

Exempel: En person arbetade som lastbilschaufför åt A Ab i några veckors tid år 2017. Personen körde en lastbil som ägdes av A Ab. Ersättningen för personens arbete fakturerades och betalades via ett faktureringstjänstföretag (FTF). FTF fakturerade A Ab för de arbetstimmar som personen kört. I faktureringen ingick lagstadgade avgifter och FTF:s arvode. Det fanns inget skriftligt avtal om arbetet. Enligt FTF avtalade FTF inte med vare sig personen eller någon annan om personens arbete eller villkoren för arbetet, varken skaffade eller prissatte arbetet, ledde eller övervakade arbetet eller ansvarade för personens arbetsprestation gentemot uppdragsgivaren eller för löneutbetalningen gentemot personen. Enligt FTF arbetade personen inte som anställd hos FTF och FTF betalade inte lön till personen på basis av ett anställningsförhållande. Enligt FTF arbetade personen som en s.k. lättföretagare. FTF anser sig ha fungerat som ett faktureringstjänstföretag. Enligt A Ab var personen inte anställd hos A Ab. A Ab ansåg att det köpt chaufförtjänster av FTF på basis av ett muntligt avtal och att personen var en chaufför som FTF skickat. Enligt FTF hade FTF inte sålt chaufförtjänster och inte skickat personen för att arbeta åt A Ab.

I ärendet bedömdes förhållandet mellan personen och FTF. Det konstaterades inget avtal om utförande av arbete mellan personen och FTF. I ärendet kunde det inte konstateras att personen hade arbetat som anställd hos FTF eller att FTF i egenskap av arbetsgivare skulle ha hyrt ut eller förmedlat personen för att arbeta åt A Ab. FTF ansågs inte ha varit personens arbetsgivare. FTF ansågs ha fungerat som faktureringstjänstföretag. De drag i FTF:s verksamhet som pekade på förmedling av arbetskraft ändrade inte bedömningen av FTF:s ställning, eftersom det vid förmedling av arbetskraft inte finns något anställningsförhållande mellan den som förmedlar arbetskraft och den som utför arbetet. Eftersom det inte konstaterades något avtal om utförande av arbete mellan personen och FTF, kunde FTF inte heller konstateras ha varit i uppdragsgivarställning gentemot personen.

I ärendet bedömdes förhållandet mellan personen och A Ab. Personen hade haft som uppgift att köra lastbil. Personen utförde arbetet med A Ab:s transportmateriel. Hen utförde transportarbetet personligen. Det bevisades inte att personen vare sig ägde eller hyrde transportmateriel för sin verksamhet eller gjorde investeringar för att tillhandahålla transporttjänster eller ordnade transporttjänster självständigt och företagarmässigt. I sin verksamhet hade personen ingen sådan ekonomisk risk som är typisk för företagarverksamhet. A Ab ansågs ha beslutat om transporterna och deras tidtabeller. A Oy hade möjlighet att leda och övervaka personens arbete. Personen hade fått vederlag för arbetet på basis av sina arbetstimmar. Personen ansågs ha arbetat som anställd hos A Ab, och således skulle A Ab ordna pensionsskydd enligt ArPL för personen för den lön som det betalat personen via FTF. (PSC:s beslut 3.12.2018)